Dark Skies 2013

En familj i förortsidyll terroriserade av okända krafter. Originellt, knappast? Ändå finns osar det inte fullt så mycket kopia över den här rysaren som det kanske borde, även om enstaka infall känns direkt översatta från "Poltergeist" och "Signs". Liksom i hyfsat färska genrebidrag som "Insidious" och "Sinister" så vägs eventuell brist på färska idéer upp av en påtaglig stämning och den alltför sällsynta förmågan att kunna skrämmas.

Familjen Barrett är en sådan där lagom lycklig Svensson-familj i ett mysigt villaområde där grillkvällar med grannarna hör till de vanliga aktiviteterna. Snart börjar dock mystiska saker hända - någon staplar möbler i köket om natten, yngsta sonen skaffar sig en osynlig vän och en onormalt stor skock fåglar flyger mot sin död genom att störta huset. Det visar sig vara lömska utomjordingar som bestämt sig för att göra livet surt för familjen och enda sättet att överleva är att kämpa tillbaka!

Ja, ni hör ju. Det är ingen revolutionerande historia vi pratar om. Det är befriande att man valt aliens som inkräktare istället för de vanliga demonerna/spökena/andarna. "Signs" gör sig självfallet påmind men "Dark Skies" är ljusår bättre bara i sitt förnuft att spara på effekterna och lägga fokus på karaktärerna och deras upplevelser. Däremot slipper vi inte den M. Night Shyamalan-karaktäristiska twisten som dessutom är redan i tidigt skede är rätt uppenbar.

Filmen och dess story hade gynnats av mer utveckling och vändningar - inte bara i upplösningen. Förklaringen till utomjordingarna, deras motiv och framför allt hur man skyddar sig känns lite slarvigt hoprafsat, inklusive J.K. Simmons poänglösa cameo som någon slags expert. Det är familjen som är filmens styrka och tacksamt nog får vi lära känna de tillräckligt väl för att faktiskt bry oss. Lite orättvist bortglömda Keri Russell och Josh Hamilton är bra, likaså barnskådespelarna.

Filmens direkt-på-DVD-öde i Sverige förvånar inte. Den är varken tillräckligt skrämmande eller originell för att sticka ut i mängden. Den är dock kusligare och mindre fjantig än många andra försök inom skräck/science fiction-genren och uppfyller syftet att faktiskt stundtals skrämmas lite även om du aldrig behöver gömma dig bakom en kudde. En lagom rysare som du slipper mardrömmar efter men kan möjligen sträcka dig efter nattlampan om du hör ett mystiskt ljud...