De andras liv 2006

Ibland dyker det upp riktiga pärlor i biomörkret. Filmer som jag känner att ”alla” verkligen borde se och fundera över. Den tyska filmen ”De andras liv”, gjord av regidebutanten Florian Henckel-Donnersmarck, är just en sådan.

Handlingen tar sin början i 1984 års DDR – då Berlinmurens fall fortfarande är avlägset. Stasi, statssäkerhetspolisen, var under dessa ”glansdagar” på 1970-80-talet en mycket omfattande organisation med över 90 000 anställda. Utöver detta fanns det även 100 000 människor som bara var ”informatörer” ute i samhället. Dessa informatörer var stasis förlängda arm in i civilsamhället och vidarebefordrade mängder med information om privatpersoner in i de omfattande stasiarkiven. Rädslan är den rådande samhällsordningen där stasi-informanter och angivare kan vara vem som helst i din närhet. Ingen går säker och alla är misstänka för att störa det perfekta socialistiska samhället, DDR. Riket tar inga moraliska gränser för att säkra sin överlevnad. Kritik och ifrågasättande av samhället kan leda till arbetsförbud och social och psykisk misär.

I ”De andras liv” får vi följa stasiagenten Wiesler (underbart spelad av Ulrich Mühe) i hans arbete med att avlyssna manusförfattaren Georg Dreyman (Sebastian Koch) och hustrun Christa-Maria Sieland (Martina Gedeck). Dreyman och Christa-Maria är båda intellektuella och ses som samhällets trogna vänner och båda har precis klarat sig undan kulturminister Hempf utrensning på kulturscenen av ickelojala medarbetare. Christia-Maria har dock klarat sig kvar på scenen genom att nu varje torsdag träffa minister Hempf i dennes Volvolimousine och tillfredställa honom sexuellt. Om hon inte gör det hotar han henne med arbetsförbud. Ty just kulturarbetare utgjorde ett särskilt hot mot den styrande ordningen. I DDR fanns därför särskilda åtgärdsprogram med arbetsförbud för att sakta men säkert tysta de konstnärer som publicerade eller återgav negativa åsikter om staten. De konstnärer som utsattes för arbetsförbud tystnade mycket ofta och slutade vara verksamma, många av dem tog även sina liv. 

Wiesler, filmens huvudperson, är en überbyråkrat. Han utgör sinnebilden för den gode arbetaren, punktligt, noggrann, ordningsam, opersonlig och avhumaniserad. Hans kläder och hem är en dröm i beige. Hans eget liv är icke-existerande och han har ingen egen familj.

Filmen centreras kring Christa-Maria och Dreyman – men genom Wieslers avlyssning. Han hör allt de gör nere i lägenheten och blir mer och mer inblandad i deras liv och förälskad i Christa-Maria. När Dreymans gode vän regissören tar livet av sig efter åratal av arbetsförbud vaknar Dreyman upp ur sin välputsade dvala och börjar skriva på en text om DDR:s mörkning av antalet självmord i landet - en text som är förenerlig med stort risktagande eftersom den kritiserar det rådande systemet. För att kunna publicera texten måste den smugglas ut till Västtyskland. Vid det här laget är stasi-agenten Wiesler så inblandad i deras liv att han istället för att ange paret börjar producera falska rapporter om vad som pågår en trappa ner för att undvika att Christa-Maria kommer till skada.

Filmen innehåller några tragi-komiska detaljer om livet i DDR. Som den prostituerade kvinnan som Wiesler beställer som har ett arbetsschema eller hur ett skämt i en personalmatsal om ledaren kan leda till en förstörd karriär.

Filmen ställer många stora och viktiga frågor till sin publik. ”De andras liv” kan sägas vara en kärlekshistoria, som handlar om en lång resa mot medvetenhet och handling hos indvider i ett totalitärt system. Det är många frågor som ställs till publiken och det är inte alltid en lätt film att ta till sig. Men det är en viktig film som handlar om något som hände nära oss för inte så länge sedan. I vår egen tid, där begräsningar i yttrandefriheten får göras tämligen ostört, där buggning för rikets säkerhet diskuteras och kommunikation på Internet loggas är filmen mycket viktig och aktuell och dessutom otroligt skickligt gjord. Den applåd som filmen fick på pressvisningen är inte nog, det finns inget annat betyg att sätta än 5 av 5.