De omutbara 1987

Filmen är baserad på verkliga händelser som utspelade sig i Chicago under 1920- och 30-talet. Det var då alkohol var förbjudet och Al Capone var den som styrde Chicago. Alla, från polis och domare till små restaurantägare var mutade. Capone hade alla under sin kontroll, tills Eliot Ness klev in i bilden.

"De omutbara" är välskriven och vilket inte är särskilt förvånande med tanke på att det är David Mamet som skrivit manuset. Mamet ("Wag the Dog") skriver för både film och scen och räknas som en av USA:s mest framgångsrika författare. Detta manus handlar dessutom om hans hemstad, Chicago. I händerna på Mamet och baserad på verkliga händelser, som i sig själva är intressanta och spännande, är det inte konstigt att filmen känns enormt genomtänkt. Manuset är tight och varje scen och replik räknas.

Spänningen byggs i varje scen och våldet känns brutalt när det kommer. Brian De Palma är en van regissör och det märks. Han slösar varken med tid eller våld. På det sättet sitter man på helspänn som publik. Filmen bjuder utan tvekan på en del våld och blod men här räknas varje slag och skott. För oss som gillar Chicago, bjuder filmen på härliga bilder av staden blandat med hot av, den alltid närvarande, korruptionen.

Kevin Costner i rollen som den familjekära och modiga hjälten Eliot Ness är lite av en våt dröm. Han gör rollen som den något sårbara och oskuldsfulla nykomlingen väl. Sean Connery i rollen som den äldre polisen, är en fröjd. Han är en härlig kontrast till Costner. Charles Martin Smith och Andy Garcia fullgör denna grupp på fyra män som ska rädda Chicago från Al Capone och hans brutalitet. Robert De Niro i rollen av Al Capone är brutal. De Niro porträtterar en oförutsägbar och våldsam man som inte ryggar för att döda någon. Det är hungriga, unga skådespelare som spelar sina roller med precision.

"De omätbara" känns förstås något föråldrad ibland. Det stör mig inte alls, jag, tvärtom, välkomnar det. Men förväntar man sig att kunna jämföra denna film med en likande film som kommer ut idag blir man kanske besviken. Storyn är enkel på det sättet att vi vet från allra första början vem som är hjälten och vem som är monstret. Det finns inget utrymme för förvirring. De som är kallblodiga mördare ser ut som kallblodiga mördare medan våra hjältar är attraktiva och tilldragande. Det handlar inte om att inte vilja ha alkohol i Chicago för Ness och hans kumpaner - det handlar om att försvara lagen och Chicagos invånare.

För att vi inte ska känna oss alltför långt ifrån dessa män som står upp för förbudet mot alkohol ser vi dem ta sig en liten klunk när de får chansen. De är män, som alla andra, män som har ett jobb att göra. Filmen har en glimt i ögat, och det är just det som är så charmigt. Det är en film som är gjord för att underhålla. Om du missat denna pärla, ta dig tid och se den.

Ri Versteegh