DOA: Dead or Alive 2006

Gudarna ska veta att jag står först i kö till en ny ”Charlies änglar”-film, och hoppas dagligen att fru Pitt ska lugna sig med de stackars barnen och iklä sig rollen som Lara Croft igen. Snygg actionfilm med tuffa tjejer är för mig guilty pleasure på högsta nivå. Ändå får inte ”Dead or Alive” det att rycka i baguetten. Jag kommer till anledningen.

Baserat på ett välkänt fightingspel (eller möjligen ett nummer av FHM) är detta historien om fem starka kvinnor som enas för att stoppa en ondska större än dem själva… eller mjukporr för grabbar som inte söker mer i en film än bikinibrudar och ”Matrix”-slagsmål - välj själv! ”Transporter”-regissören Corey Yuen tar ett handfull kvinnliga kämpar till en mystisk ö, styrd – som mystiska öar brukar vara – av en ond superskurk med en hemlig agenda. Ni som någon gång spelat ”DOA” eller ”Tekken” vet nog vart det leder, då utgångspunkten är enkel. Söta flickor. Studsande bröst. Kung fu-turnering. Som du nog kan föreställa dig, är inte detta någon djup, meningsfull upplevelse som kan delas med resten av familjen.

Det finns dock en stor respekt mot spelets tema och dess fans. Säga vad man vill om spelbaserade filmer, det här är åtminstone en historia som håller sig originalförlagan trogen, oavsett om det fungerar eller inte. Spelare kommer att känna igen många karaktärer och miljöer, inte heller grafiken mellan matcherna och den käcka datarösten som ropar ut vinnaren har glömts bort. Samtidigt har regissören mindre respekt för grunderna i filmskapande – en bra historia, intressanta karaktärer och någon slags dramatik. Man nuddar kort vid alla dessa element men sparkar lika snabbt bort dem till förmån för nästa slagsmål – oftast med minimal klädsel.

Och medan det finns bitar av en historia under den kaxiga ytan – nåt om en blond tjuv som försöker lägga vantarna på prispengarna, en japansk prinsessa i sökandet efter sin bror och en kvinnlig wrestlingstjärna som vill bevisa vad hon går för – är det med säkerhet inget någon kommer bry sig om. När manuset knappt är ett stycke långt och handlingen förtappad bortom allt hopp, ser man ”Dead or Alive” antingen för dess action eller för tuttarna.

På en hjärndöd nivå kan ”DOA” (förkortningen är passande nog densamma som sjukhusspråkets  ”dead on arrival”) avnjutas för några välkoreograferade slagsmål, liksom snygga miljöer. Men till och med det blir snabbt tröttsamt. Ingen actionscen är direkt minnesvärd, förutom möjligen ”flygande behån” som dominerat alla trailers.

”DOA” är ändå ingen helrutten film. Den lyckas att skina på vissa ställen trots spelrötternas begränsningar. Finalen är härligt överdriven med en bossfight och klyschan med ett sakta rasande tempel, vilket fungerar väl. Men vid det här laget är det ändå bortom räddning. Yuen glömmer en viktig sak gällande dataspel – deras charm ligger i att man kan interagera. Tv-spel gör sig trots allt bättre på en Xbox än i dvd:n.