Deerskin 2019

Visionären, bildstormaren och elektroartisten Quentin Dupieux (Mr.Oizo), som bländade publiken med den skruvade skräckkomedin "Rubber" (2010) om ett mordiskt bildäck, är tillbaka med en ny egensinnig dissektion av filmkonsten.

 

 Oscarsbelönade Jean Dujardin ("The Artist") spelar en tystlåten man som hittat ny mening i en läcker skinnjacka. Efter att ha spolat ner sin trötta lärarkavaj i toaletten på en rastplats är nyskilde George redo att lämna sitt gamla liv bakom sig. En oerhört överprisad fransprydd hjortskinssjacka blir nyckeln till en ny identitet och katalysatorn för hans medelålderskris på den sömniga franska landsbygden. Men George har inget val, jackan tycks tala till honom.

 

Han börjar experimentera med en mini-DV kamera och får med sig en lokal bartender (spelad av "Porträtt av en kvinna i brand"-stjärnan Adèle Haenel) som filmklippare. Genom kassetterna får hon tillträde till Georges skruvade inre värld och tolkar bilderna från hans liv som en märklig (men cool?) mockumentär. Byns lokala nattfjäril å sin sida, tror att mannen i läderjacka och hatt är porrfilmsregissör. Men själv har George ett högre kall.

 

Det finns ett inbyggt högriskspel i Quentin Dupieuxs långfilmer då han är en skamlöst hipp filmskapare vars originella sensibilitet lånar sig oförskämt bra till reklamfilm och musikvideos. Lyckas han viga yta med innehåll kan resultatet bli ljuvlig crêpes, men det kan lika gärna bli pannkaka av alltihop. I den läckert gråbleka och högst metaforiska meta-filmen "Deerskin" märks det från start att det finns en tematik innanför den snygga jackan som Dupieux vill förmedla. Retfullt klär han av regissörsmyten och serverar en uppgörelse med ängslig ytlighet, konstnärsskap och bräcklig maskulinitet, inpå bara skinnet. Resultatet är både roligt, ärligt och oväntat mörkt.

 

Jean Dujardins underligt enigmatiska deadpan-uttryck sätter tonen för en sorts charmerande absurdism som är allt för sällsynt på film. Och mitt i allt – en liten film om det högst narcissistiska i att få för sig att man ska göra en film. "Deerskinn" är en ljuvlig fransk delikatess, ända ut i fransarna.