Den innersta kretsen 2006

Clint Eastwood, Sean Penn och George Clooney har redan gjort det och nu verkar alltfler följa samma spår. Ju äldre våra Hollywoodskådisar blir desto större tendens har de att placera sig i regissörsstolen. Med ”The Good Shepherd”, en film om underrättelsetjänsternas fördolda värld i sann thrilleranda, har också Robert De Niro tagit plats bland dessa. Här möter den verkliga historien dramatiken med ett spännande resultat. Det är med skicklighet som manusförfattaren Eric Roth och De Niro har lyckats illustrera dåtidens maktspel nationerna emellan. Strider som utkämpades i det fördolda med nationernas egna underrättelsetjänster i första led.

Från Andra världskrigets slut till kalla krigets dagar får vi följa Edward Bell Wilson (Matt Damon), en flitig och begåvad student som tidigt rekryteras av amerikanska underrättelsetjänsten FBI och senare CIA. Han dras djupare och djupare in i denna ljusskygga värld och blir snart varse om de uppoffringar som krävs för att tjäna sin nation. Både sina egna vad gäller hans fru och barn och andras. Med detta som bakgrund utspelar sig filmen i efterdyningarna av misslyckandet vid grisbuktsinvasionen i Kuba 1961 och jakten på en möjlig läcka och nationsförrädare.

Det här är en film om spindlarna i nätet men mer än så också ett drama om världens och därigenom människans mörka sidor. Om död svek, sorg och rädsla. Det är inte spektakulära scener eller våldsamma explosioner som gör tricket utan känslan av att omfamnas av världen som ”Den innersta kretsen” målar upp, det är den som ger rysningar. Känslan av att du konstant är bevakad och umbärlig i ett enormt spel där förlusten av människoliv är en självklarhet.

Skådespeleriet är genomgående bra med välkända som namn Alec Baldwin, Michael Gambon och William Hurt. Det är med en viss skepsis som man ser Matt Damon anta huvudrollen som Edward. En roll som han fysiskt sett inte alls tycks passa i… till en början. Så småningom både bemästrar och gör han den till sin egen med imponerande talang. Angelina Jolie som står för en mer osäker insats lyckas inte lika bra trots att hon återhämtar sig mot slutet. Frågan kvarstår om hon med sin look och image av femme fatale verkligen platsade i rollen som hemmafru. Förutom dessa detaljer är det här en lågmäld thriller med film-noir-känsla som bjuder på närmare tre timmar gripande underhållning.

Parallellerna kan tyckas långt dragna men ”Den innersta kretsen” tycks vara ett stycke, om än något omodernt, taget ur vår ögonblickliga nutid. I dessa tider är det inte alltför svårt att föreställa sig att ”Den innersta kretsen” inte är långt från verkligheten. Det är antagligen det som ger de största rysningarna. Att det nya året fortsätter med en så ruskigt bra film är lovande på fler än bara ett sätt. Förhoppningsvis har vi fler nagelbitare att se fram emot 2007 men framförallt mer bra film överhuvudtaget. Man må tycka mycket om Hollywood men film vet de hur man gör… i alla fall ibland.