Den sommaren 2017

Har du missat vilka Little och Big Edie var så har du gått miste om två av populärkulturens mest fascinerande - och viktigaste - personer. Edith ”Big Edie” Ewing Bouvier var kusin till Jackie Kennedy och bodde tillsammans med dottern Edith ”Little Edie” Bouvier Beale i den fallfärdiga villan Grey Gardens i Long Islans överklassområde East Hampton. Deras excentriska personligheter samt kriget med grannar och hälsovårdsnämnden som ville riva huset skildrades i dokumentären ”Grey Gardens” (1975) som förvandlade kvinnorna till kändisar och oväntat nog modeikoner.

1972, tre år innan nämnd dokumentär släpptes, så skildrade den berömde fotografen Peter Beard den spännande duon i en film som aldrig blev färdig. Svenske regissören Göran Hugo Olsson (”The Black Power Mixtape”) har lagt händerna på det aldrig förr visade 16mm-materialet och har klippt samman det tillsammans med relevanta berättarröster, inklusive från Beard själv, som ömt och detaljrikt beskriver huvudpersonerna, deras tillvaro, vänskapen som uppstod dem alla emellan och produktionen av filmen.

Detta är självklart mumma och ett absolut måste för både fans av de två Edies, de intresserade av amerikansk populärkultur från 1970-talet, och de som sett originalfilmen eller tv-filmen 2009 med Jessica Lange och Drew Barrymore. "Den sommaren" fungerar som både en prequel och vidareutveckling av damerna och deras historia. Efter en inledande ramhistoria i nutid med Beard dyker vi rakt in i de gamla arkivbilderna där vi får se hur de båda Ediths umgås med kändisar som Mick Jagger, Andy Warhol och Truman Capote.

Tillsammans med societetsdamen tillika PR-kvinnan Lee Radziwill (Jackie Kennedys lillasyster) följer Beard Little och Big Edie medan de filmas av bröderna Albert och David Maysles för deras dokumentär och rucklet till hus rustas upp av byggarbetare betalda med Aristotle Onassis pengar. Det är rörigt, bisarrt men absolut fängslande. Ingen hade besökt huset på fem år och det tog gott om övertalan för att filmskaparna skulle bli insläppta. Samtidigt knackar myndigheterna på dörren och vill vräka.

På många sätt är detta ovärderliga tidsdokument inte bara av de inblandade huvudpersonerna där Radziwill får en betydande roll som en slags varm, mer relaterbar hjältinna som värnar om kvinnorna och deras boenden. Det är även en spännande skildring av två extraordinära kvinnor som inte liknar några andra, särskilt den pratglada Little Edie med sina bestämda åsikter och plötsliga, ibland musikaliska infall. Det är nästan omöjligt att inte ryckas med i deras vardag vare sig de gnabbas om smink, pratar om namnen på sina många katter eller spanar på tvättbjörnar.

Det är inte en film för alla - här finns egentligen inte nog med story eller karaktärsutveckling för långfilmsformat - och det kräver en del bakgrundsinfo för att förstå personerna och situationerna som spelas upp framför kameran. Men det är en nostalgisk resa tillbaka till tiden och en berättelse där två kvinnor som vägrar sålla sig till mängden står upp för vilka de är utan att be om ursäkt för det. Kufars kamp mot myndigheter och fisförnäma rika är en klassisk saga men alltid lika träffande, och särskilt här med sådana udda charmtroll som Little och Big Edie.