Den stora illusionen 1937

Till en början kan "Den stora illusionen" tyckas vara en tämligen anspråkslös film. Det är en förhållandevis tyst film som trots att den är en krigsfilm i stort sett saknar eldstrider, och den nedtonade men underfundiga humorn skänker filmen värme och hjärta. Där finns ingen uppenbar berättarröst, utan bilderna tillåts rulla på för att berätta sin historia utan överflödiga förklaringar eller kommentarer, eller entydiga skurkar eller hjältar. Däri ligger också dess storhet, i den lågmäldhet som låter bilderna och historien ta just det utrymme som behövs för att dess inverkan ska bli maximal, utan att för den skull kännas påträngande och artificiell.

"Den stora illusionen" handlar om två franska officerare vars plan blir nedskjutet av en tysk officer. Året är 1916, mitt under första världskrigets härjningar. De tillfångatas och skickas till ett fångläger. Tack vare deras höga rang inom militären skickas de till ett läger för officerare, där de trots fångenskapen har relativt stor frihet inom lägret. Där träffar de fler officerer, och blir invigda i den flyktplan som de andra arbetat på i flera månader. Snart utvecklas ett starkt kamratskap mellan fångarna, och humöret hålls uppe tack vare sällskapet och den gemensamma flyktplanen. Fångarna kommer från olika bakgrund, olika klass och olika nationalitet, men i den franska revolutionens anda behandlar de varandra likvärdigt.

En stor del av filmens tema behandlar just allas lika värde. Den största skillnaden som filmen gör mellan fransmän och tyskar är just hur man behandlar sin näste. Bland fångarna är alla lika goda som varandra, så länge man är en duglig soldat spelar det ingen roll vilken bakgrund man har. Tyskarna gör däremot skillnad mellan fångarna, och ger överklassen förmåner som de fångar med arbetarbakgrund inte får, på grund av namn snarare än rang. Förmåner fransmännen också kan utnyttja till sin fördel tack vare sin egen ton vikt på patriotism framför klasstillhörighet.

Jean Gabin är som vanligt mästerlig som human arbetarklasshjälte, en roll som han många gånger har axlat men alltid lyckas göra relevant. Han är med sin nedtonade och tillbakadragna spelstil ingen självklar hjälte i filmen, utan tycks mest följa med dit omständigheterna tar honom. Men på så vis passar även han in i filmens övergripande tema om allas lika värde - inte heller filmens huvudperson ges en priviligierad ställning i berättelsen.

"Den stora illusionen" kom 1937, bara några år innan andra världskrigets utbrott, då samhällsklimatet var allt annat än humant och accepterande. Med sin hyllning av överskridande av nationella, etniska och sociala gränser fungerade filmen som kritik mot samtiden, och bannlystes av Tysklands propagandaminister. Också i Frankrike bannlystes den under kriget på grund av sitt antikrigsbudskap, för att den skulle ha en demoraliserande effekt på trupperna.

Bilden av fienden tyskarna är inte alltid den mest smickrande, men även de tillåts en viss grad av sympati, åtminstone till den utsträckning att de skildras som att bara göra sitt jobb. Dessutom medger en fängelsedirektör att efter kriget kommer allting att vara annorlunda, då kommer inte längre ens namn och de anor som namnet antyder att spela någon roll för ens samhällsposition. Europa skildras som stående på en tröskel, och kriget är vad som kan putta världen och dess värden över på andra sidan. Kriget gör att världen förändras, och i den nya världen kan en adelsman riskera sitt liv för en arbetare. Kamratskap handlar inte längre om klasstillhörighet, utan om gemensam kamp och gemensamma erfarenheter.

Titeln "Den stora illusionen" kommer från en bok med samma namn från 1910. Bokens författare Norman Angell hävdade i boken att krig i Europa var meningslöst, till och med omöjligt, tack vare de gemensamma ekonomiska intressena som redan då fanns mellan länderna. Han menade att den oro som fanns för ett stort krig i Europa var onödig, att tanken om krig bara var en illusion. Boken kom ut bara några år innan första världskrigets utbrott. Den var fortfarande välkänd när filmen kom ut, då referensen till boken skulle visa sig mer än aktuell i och med andra världskrigets utbrott bara två år senare.