Desmond och träskpatraskfällan 2006

”Desmond och träskpatraskfällan” är Magnus Carlssons filmdebut och också Sveriges första dockanimerade långfilm. Magnus Carlsson har tidigare skapat serier som ”Robin” och ”De tre vännerna… och Jerry” och nu tar han alltså med oss ut i Hallonskogen där den lilla skära grisen Desmond bor med sina vänner.

En dag störs friden av att någon är ute och stjäl. Inte bara Desmonds äppelmosmuffins utan också Bittan Kos nagellackssamling, Willes elgitarr och Sebastian Hares boxningshandskar försvinner. Invånarna kommer till slutsatsen att det är träskmonstret som bor bakom fru Krokodils hus som måste ligga bakom stölderna och nu har de fått nog. Tillsammans gör de upp en plan för hur de ska fånga träskmonstret, en plan för en fälla. En träskpatraskfälla.

”Desmond och träskpatraskfällan” är som det kanske låter en dryg timmeslång barnfilm med just dockor i huvudrollerna. Det är glädjande att filmbranschen i Sverige inte räds för att satsa på dockfilm i tider av dataanimerade storverk som ”Hitta Nemo” och ”Shrek”. Att dock ”Desmond och träskpatraskfällan” skulle få stå först i led kanske inte var en riktig fullträff.

Det märks att Magnus Carlsson sysslat med serier tidigare… tyvärr. Filmen med sin en timme och tio minuter håller inte alls intresset uppe, utan mycket känns helt enkelt som dötid. Det här är en film som är för barnslig för de äldre ungarna och ungdomarna och för tråkig för vuxna. Helt enkelt en film för de allra minsta som även de kommer att ha svårt att sitta still under hela filmen. Med tanke på målgruppen känns intrigerna och bihistorierna som man försökt väva in, något röriga och karaktärerna något platta. Grisen bakar, haren boxas, kossan sminkar, utöver det verkar det inte existera så mycket verksamhet i Hallonskogen.

Paradoxalt nog hade man säkerligen kunnat komma undan med detta om man bara fyllt ut med lite mer action. Om inte en spännande historia så är humor i alla fall tricket till att bibehålla publikens intresse. Filmen saknar så gott som båda förutom i vissa sällsynta delar då man drar på läpparna åt prutthumor. Utförandet när det gäller scenografi och dockor är just så snyggt som det ska vara i en dockfilm. Plottrigt, färgglatt och spännande. För barn finns det mycket att titta på och upptäcka men hade man satsat den energin på historien hade ”Desmond och träskpatraskfällan” blivit en film med mer än bara en fin yta. Det är alltså ingen ”Wallace & Gromit” för barn som nu kommer upp på svenska biografer. Tvärtom lär ”Desmond och träskpatraskfällan” inte bli någon favorit bland barnfilmerna men alltjämt en sevärd sådan.

Kanske styckat i små serieavsnitt à la Bolibompa hade ”Desmond och träskpatraskfällan” tett sig mer lättsmält. Nu blir det en småkul film som knappast kan mäta sig med de dataanimerade filmerna som sätter standarden idag. Tråkigt då det hade varit kul med lite variation i all enkelspårighet men vem är man att övertyga om att det är roligare att leka med träklossar än att spela Playstation?