Desperados 2020

På senare tid har vi kommit att se fler och fler romantiska komedier som släpps direkt på diverse streamingtjänster, och vi vet vid detta laget vad som kan förväntas, samt hur filmen lär se ut och fungera. “Desperados” handling utgörs dessutom av ett inte så ovanligt scenario: en person skickar ett desperat mail, ångrar sig, och gör sedan allt i sin makt för att stoppa att det blir läst. I detta fall handlar det om Wesley, som för att kunna radera sitt mail måste bege sig till ett hotell i Mexiko, där vi kan räkna ut att det kommer uppstå en del hinder och obekväma situationer.

 

Wesley som karaktär har en stor betydelse för hur tittaren ska komma att se på det som händer. I en scen konstaterar hon själv att hennes personlighet är som en “förvärvad smak”, vilket hade kunnat vara en förberedelse på hur man ska komma att gilla henne mer under filmens gång. Jag undrar dock om det nästan fanns en motsatt effekt, då jag började hålla mindre och mindre på henne med tiden som gick. 

 

Nämnvärt är dock att Wesley så småningom får en chans att se över och utvecklas utifrån sina egna brister. Nasim Pedrad, känd från bland annat "Saturday Night Live" och fjolårets "Aladdin", spelar henne med en rad olika känslor och viss utstrålning som kan kännas något charmig på sina ställen. Ändå är det tveksamt om detta räcker till för att skapa sympati för henne i hennes mest desperata stunder. Det märks också att man försökt ge aningen mer djup till vissa sidokaraktärer, men även utforskningen av dessa känns begränsad.

 

Däremot så lyckas “Desperados” ändå hålla igång någon form av engagemang. Trots att ett stort antal scener inte fyller en riktig funktion, förutom att kanske dra ännu ett snuskigt skämt, så finns ett tempo som gör det möjligt att behålla intresse och nyfikenhet för hur saker ska utvecklas. Mycket av det som sker är dock väldigt förutsägbart, utan särskilt många överraskningar.

 

Det främsta problemet är hur otroligt pinsam filmen känns vid många tillfällen, både mer eller mindre medvetet. En hel del situationer må vara konstruerade för att göra tittaren obekväm, men även det som är menat att vara roligt på andra sätt får en att skämmas snarare än att faktiskt skratta. Många av dessa scener är även lättglömda, samtidigt som det finns några jag önskar kunde raderas ur mitt minne (du som ser filmen lär ganska lätt kunna lista ut vilka).

 

Sett till vad för typ av film detta är så kan man däremot tycka att det mesta, däribland skådespeleri, manus och visuella delar, håller den nivå som kan förväntas, även om denna uppenbarligen är rätt låg. Trots att mycket, från skämt till romantiska scener och karaktärernas användning av emojis, kan kännas plågsamt, så fyller detta funktioner som inte känns helt orimliga i just detta fall.

 

Medan många lär avsky i princip allt med “Desperados”, ser jag hur den kan fungera som nästan skaplig underhållning för den som saknar höga krav och endast vill ha snabb, enkel humor och något som är lätt att följa. Om detta däremot är långt ifrån din grej, så lär du bli medveten om detta mycket tidigt in ditt tittande.