Det ska va gôtt å leva - En film om Galenskaparna After Shave 2022

“Det ska va gött å leva - en film om Galenskaparna After Shave” är inte på något sätt någon unik dokumentär. Den följer i princip den vanliga strukturen som de flesta dokumentärer brukar göra. Från medlemmarnas barndom i Västra Götaland, de tuffa hundåren som bestod av otaliga studentspex, misslyckade folkparksgig och de hårda festerna på Chalmers på 70-talet, till sammanslagningen med After Shave, första showen “Skruven är lös” (1982) och succéerna under andra halvan av 80-talet med tv-serien “Macken” (1986) “Stinsen brinner” (1987) och “En himla många program” (1989). Kort och gott en guldgruva för de allra mest inbitna fansen.

 

Huvudpersonen i denna dokumentär är onekligen skådespelaren, regissören och manusförfattaren Claes Eriksson, som varit den som alltid lett gruppen och skrivit merparten av alla produktioner. Vi får följa honom från uppväxten i Trollhättan där han spelade in komiska videor med sin Super 8-kamera. Till det att han startade Galenskaparna tillsammans med sin yngre bror Anders Eriksson och kompisen Kerstin Granlund.

 

Det framkommer tidigt väldigt tydligt att det är Claes Eriksson som har varit ankaret och idésprutan. Som har styrt med järnhand och alltid haft en tydlig vision. Ibland till de andra medlemmarnas irritation. I vissa sekvenser går det att ana lite spänningar, men (som gruppen själva beskriver det) är de alla otroligt konflikträdda. Vilket har lett till att det knappt blivit några bråk genom åren.

 

Ett av de stora problemen med “Det ska va gött å leva” är att den känns för ljus och lite väl “go och göteborgsk”. Vilket kanske låter absurt, men filmen saknar tillräckligt med mörker och motgångar. Något som skulle ge bättre balans till dramaturgin och handlingen. Det blir helt enkelt lite tröttsamt efter ett tag med alla framgångsrika shower, filmer, sånger, sketcher och serier.

 

I slutet av dokumentären tas dock några tyngre ämnen upp. Inte minst medlemmen Peter Rangmars (1956-1997) plötsliga död som var nära att splittra gruppen. Men även det (något ofrivilliga) politiska 90-talet då gruppen fick mycket kritik för att blanda humor med politiska åsikter. Problematiken med att Kerstin Granlund som enda kvinna i gruppen aldrig fick spela någon huvudroll, utan oftast hustrun till de manliga huvudrollerna, nämns mycket snabbt och kommenteras inte av de andra i ensemblen.

 

Galenskaparna och After Shave är en stor del av svensk underhållningshistoria och har skapat många ikoniska karaktärer och sketcher. Det märks tydligt under pressvisningen när mina äldre recensent-kollegor skrattar högt flera gånger när klassiska scener från arkivet spelas upp.

 

Lustigt nog riktar Claes Eriksson stark kritik mot recensenter, som enligt honom bara förstör och krossar skaparglädje och konstnärskap hos artister. Får se om jag överlever efter den här recensionen…