Deuce Bigalow: European Gigolo 2005

Någonstans i Hollywood sitter en illvillig liten djävul som inte tycker att världen fått nog av fåniga komedier med Rob Schneider. Jag nämner inga namn… men Adam Sandler bör känna sig träffad. Skådespelaren, som även är Schneiders vän och producent, är den som av en oförklarlig anledning envisas med att erbjuda denne cameoroller i sina egna filmer (“50 First Dates”, ”Mr Deeds”, ”Benknäckargänget”…), och det är även hans bolag som av en minst lika oförklarlig anledning bestämde sig för att spela in ”Deuce Bigalow: European Gigolo”. Uppföljaren till ”Deuce Bigalow: Male Gigolo” som på svenska kort och gott går under titeln ”Hollywood Gigolo”, handlar alltså om – surprise! – en gigolo, den manlige prostituerade Deuce som den här gången tar sig över Atlanten till vår kontinent för att ge tillfredsställelse åt Europas kärlekstörstande kvinnfolk.

Det tar inte mer än fem minuter innan manusförfattarna funnit en anledning att skicka sin huvudfigur till Nederländerna (med gamla hajuppätna fruns benprotes som bisarrt handbagage). Och det dröjer endast tio innan man avverkat så gott som alla fördomar som finns om det liberala landet: horor i skyltfönster längs gatorna och haschkakor på till synes helt vanliga kaféer. Efter denna inbjudande presentation rullar handlingen igång, och vi får veta att flertalet manliga horor mördats under kort tid, och att Deuces vän, hallicken TJ, själv är misstänkt. Deuce måste nu själv träffa alla de (mer eller mindre vrickade och vanställda) kvinnor som offren haft som kunder, för att kunna ta fast mördaren på egen hand och rentvå sin vän. Jo, det är precis så illa som det låter om inte värre.

Tyvärr finner jag varken tillfredsställelse eller ens ett litet fniss i denna 90-minuters Schneider-experience. Allt är bara så riktigt dåligt: från manuset, dialogen och de låga skämten till skådespelar-prestationerna, klippningen, fotot, regin… Hade jag betalat för att se filmen hade jag krävt pengarna tillbaka. Nu funderar jag i alla fall allvarligt på att stämma någon för psykiskt lidande och förlorad arbetstid. Kommer världen någonsin att slippa fler urkassa Sandler/Schneider-samarbeten?