Devotion 2022

Som en stridspilot finns det inte mycket rum för misstag, gör man fel även vid en testflygning så kommer man inte kunna försöka igen. Det är en värld där inte ens en övning kommer kunna ge dig stödhjul - ett enda misstag kan döda dig. Det ska såklart bara gälla uppe i luften, men i vissa personers fall så spelar det ingen roll.

 

J.D. Dillards “Devotion” berättar om stridspiloten Jesse Browns barriärbrytande karriär som den amerikanska flottans första svarta flygare. En sann berättelse som inkluderar flera övergrepp och trakasserier från hans kamrater, men som filmen väljer att inte visa för mycket utav för att Brown är mer än hans smärta.

 

Jesse Brown ser inte sig själv som en särskilt speciell människa. Han är hängiven till sin familj och sin kärlek till att flyga. Han håller sin smärta inombords för det är hans kamp att bekämpa - ingen annans. Men bara Browns existens betyder att han är speciell i andras ögon. Den enda svarta stridspiloten. Små misstag som till synes inte skulle betyda mycket för de vita piloterna skulle antagligen vara väldigt destruktivt för Brown. Han har inte råd med några misstag.

 

”Devotion” är noga med att inte visa en massa fysiskt våld mot Jesse för att poängtera hur rasism kan drabba han och hans karriär. Filmen är smartare än billiga knep och väljer istället att gå djupare, diskrimineringen är mer subtil. Vi får känna Browns smärta genom hur Jonathan Majors väljer att spela rollen. Han skriker rasistiska fraser till själv i spegeln, fraser som finns nedskrivna i en liten bok med allt illa som folk sagt till honom. Det är möjligtvis hans sätt att förbereda sig inför vad han kan behöva uppleva härnäst.

 

Vid sidan om Jesse Brown finns Tom Hudner, spelad av Glen Powell, en vit man som tog examen från militärskolan en månad efter att andra världskriget tog slut. Han har en hängivenhet till att tjäna sitt land och att rädda folk som han anser behöver hjälp. Hudner anser att Jesse Brown är en sådan person.

 

Det smartaste beslutet manuset tar är hur långt ”Devotion” går för att inte låta Hudner bli en frälsare för Brown. Det hade varit väldigt enkelt för filmen att porträttera den vita personen som en hjälte bara för att han förstår att den svarta mannen är en människa. Det är inte hans jobb att rädda Brown, bara att vara hans wingman. Det är en noggrann balansgång som manuset går för att förhindra Hudner från en typisk frälsarberättelse.

 

Filmen visar utvecklingen Hudner gör för att förstå Brown utan att någonsin behandla honom som ett barn, och under tiden öppnar Brown upp sig mer för Hudner, som att introducera honom till hans familj, frun Daisy och dottern Pamela. Det är med Jonathan Majors och Christina Jackson (som spelar Daisy) där filmens känslomässiga kärna lyser starkast.

 

Medan han är mer imponerande med hans hantering av skådespelarna så är J.D. Dillard fortfarande en stadig hand bakom kameran. Actionsekvenserna filmas med klarhet, dock inte alltid med spänning. Dialogscenerna är underhållande, dock inte alltid visuellt intressanta. Regin lyfter inte precis upp materialet, men det här är ändå rätt så bra material till att börja med.

 

”Devotion”, då engelska för hängivenhet, är en titel som representerar Jesse Brown och Tom Hudner. Hur Brown känner för sin familj, hur Hudner känner för att hjälpa andra, och kanske framför allt hur de båda känner för sig själva. Det är ett smart utförande av en berättelse som enkelt kunde ha fallit i många typiska fällor som mindre eftertänksamma filmer ofta hamnar i.