Diorama 2022

Tuva Novotny har skapat denna unika filmupplevelse som tar pulsen på monogama relationer, och vad som driver oss människor att fortsätta med dem. Filmen, som är hennes tredje, är minst sagt stjärnspäckad. Bland andra ser vi David Dencik och Pia Tjelta i huvudrollerna, medan Sarah Dawn Finer, Shanti Roney, Sverrir Gudnason, Claes Bang, Morgan Alling och många fler syns i färggranna biroller.

 

”Diorama” är ett annorlunda drama, som på ett innovativt sätt blandar informativ faktabaserad kunskap med en gripande kärlekshistoria om en skilsmässa. Filmen undersöker frågan ifall monogamin är beroende av arv eller miljö, det vill säga om den är biologiskt betingad eller om den påverkas av yttre aspekter. För hur kommer det sig egentligen att vi fortfarande envisas med att vara två, när 60 procent av alla äktenskap slutar i skilsmässa? Frågor ställs, men några absoluta svar ges inte. Vi åskådare lämnas ändå med väldigt mycket information, som vi kan ta med oss i våra vidare funderingar.

 

Kärnan i filmen är historien om Frida och Björn. De förälskar sig, flyttar ihop och får barn. Den härligt sorglösa tiden med förälskelse och pirr i magen är snart ett minne blott, och in dundrar istället stress och vardagens krassa tristess. Ska paret lyckas hålla ihop eller ska de gå isär, nu när gnistan slocknat?

 

Som skild, numera ensamstående mamma är det väldigt lätt att känna igen sig i processen parbildning, och dess efterföljande krasch i olika steg. Det är också det som mest engagerar mig. Visst är storyn ganska slätstruken i slutändan, och hade gärna kunnat innehålla några överraskningar. Den blir ändå, tack vare suveräna Pia Tjelta och David Dencik i huvudrollerna, riktigt sevärd. De två har ett otroligt bra samspel och det är inte svårt att känna med dem. Även om båda gör några mindre sympatiska val längs vägen.

 

Att Novotny gillar långa tagningar såg vi tydligt i hennes regidebut ”Blind Spot” (2018) som är filmad i till synes en enda. Även i ”Diorama” följer kameran ofta i långa svepande tagningar karaktärerna och ger därmed dramat en naturalistisk och angelägen närvaro. Tyvärr bryts detta väl ofta av ett antal mellanakter, i vilka fakta kring monogami och kroppens diverse hormoner presenteras på ett förvisso roande och underfundigt sätt. Jag skriver tyvärr, eftersom jag inledningsvis tycker att dessa scener stör tempot i den huvudsakliga historien. Det är samtidigt, utan tvekan, ett vågat grepp att bryta en engagerande berättelse med något som ibland nästan känns som rent nonsens. Dock är det inte det och med tiden landar greppet rätt och jag kommer att uppskatta de milt uttryckt knasiga pausnumren som faktiskt tillför enormt till helheten.

 

”Diorama” är som sagt en speciell film om rätt ofta i film förekommande problematik. Det blir stundvis dråpligt, men dramat är ändå underhållande och dessutom informativt. Filmen har hela tiden glimten i ögat, men berör också oväntat mycket med sin tematik.

 

Se denna med vänner eller partner och låt tankar och frågor hopa sig. Ni kommer garanterat ha något att diskutera kring efteråt.