Döda män i skidspåret 2024

”Döda män i skidspåret” marknadsfördes som en blandning av Agatha Christie och Tommy Wirkola (”Död snö”-filmerna) i Norge, och sällan har en beskrivning passat så bra. Den bygger på bästsäljaren ”Døde menn går på ski” (2002) av Knut Nærum (som även spelar en av poliserna i filmen) och är regisserad, producerad och skriven av 23-åriga (!), långfilmsdebuterande tvillingarna Daniel och Ruben Anda.

 

Handlingen utspelas under en påskhelg när några gamla bekanta bjuds in till en excentrisk miljardärs (Nikis Theophilakis) fjällstuga för att leka mordmysterium. Men - kanske inte oväntat - börjar folk bita i gräset på riktigt och utan mobiltäckning och möjligheter att fly sprider sig snart paniken i gänget.

 

Det blir tidigt tydligt att bröderna Anda har en rejäl glimt i ögat och en personlig stil som heter duga. Tempot är högt, persongalleriet färgstarkt och twistarna många. Till skillnad från mer sofistikerade thrillers i samma kategori så utvecklas denna till en knasig splatterfest med blod som sprutar och brutala, kreativa dödsfall i bästa slasher-stil.

 

För svensk publik är det nog extra kul att inte känna igen så många av skådespelarna vilket gör det mer oförutsägbart. Men faktum är att de största norska namnen medverkar enbart i biroller medan de flesta huvudroller spelas av relativt okända namn. Oavsett är det inte helt självklart vilka som dör eller överlever.

 

Trots vad man kan gissa är en relativt blyg budget så är det ett skickligt hantverk som imponerar och underhåller. Det hjälper också att ensemblen vet precis vilken typ av film de är med i, när de ger livligt kött och blod till de absurda rollfigurerna. Här finns allt från en kokainmissbrukande barnprogramledare (Eivind Sander) till en psykotisk skvallerjournalist (Sunniva Lind Høverstad)!

 

Det rullar på bra under filmens effektiva 90 minuter och tråkigt har man aldrig. Man hinner kanske inte riktigt lära känna samtliga karaktärer och ibland blir det lite rörigt med alla oväntade vändningar och överraskningar. Speciellt mot slutet blir det kanske lite väl krystat och ologiskt när man ska runda av med en snurrig slutkläm.

 

Men varför klaga? Mellan de finslipade ”Knives Out”-filmerna och Kenneth Branaghs kanske inte helt lyckade Agatha Christie-filmatiseringar så är det härligt att se ett mordmysterium som vågar släppa loss, ha lite kul och dessutom bjuda på opretentiöst splatter. Kanske kan detta utvecklas till en franchise som tar sig över svenska gränsen - ”Döda män på skridskor?”