Dogman 2023

När ”Joker” träffar ”Husdjurens hemliga liv” och tycke uppstår… ”Dogman” har utan tvekan inspirerats till stil och tematik av Todd Phillips mästerverk, fast här får du dessutom ett hundratal hundar på köpet.

 

”Dogman” handlar om överlevnad efter barndomstrauma, och hur hantera det som vuxen. Douglas växer upp i ett hem med våld. Hans aggressiva, religionsivrande pappa terroriserar hela familjen och låser under ett vredesutbrott in honom i en hundbur. Hans mamma får nog och lämnar dem, medan Douglas blir kvar i buren under flera år. Efter en brutal konfrontation lyckas han till sist, med hjälp av hundarna, larma polisen och bli räddad. Livet efteråt blir inte heller lätt. På barnhemmet möter dock Douglas en dramalärare som inspirerat honom att fly verkligheten med Shakespeare. Hans talang för teater landar honom som vuxen ett jobb som dragartist och ett tag är han nästan lycklig i sitt nya sammanhang. Men säg den lycka som vara för evigt. 

 

Caleb Landry Jones är oförglömligt bra i huvudrollen! Och han är lika övertygande utklädd som Edith Piaf på skakiga ben i strålkastarljuset, som han är när han under förhör berättar sin livshistoria för en psykolog. Hans gestaltning av Douglas är bland det starkaste jag sett honom göra och hans obevekliga utstrålning är, näst till hundarna det bästa i denna fartfyllda och actionladdade thriller.

 

Men alltså hundarna. Vilka stjärnor. De är fullständigt makalösa, smarta och lojala. Jag vet inte om Besson är mannen som kunde tala med hundar, men någon i produktionen måste ha varit det. Det finns säkert specialeffekter som hjälper det visuella på traven, men det märks inte. Och till och med jag själv, en kattmänniska an rang, funderar så här efteråt på att byta epitet.  

 

Vi får höra och se om Douglas liv i tillbakablickar. Och även om det är en väldigt gripande historia han delar med sig av, så blir det lite fånigt i några scener. Vissa bifigurer är som karikatyrer och trots att jag vill tro att det är avsiktligt med glimten i ögat, så stör osäkerheten min känsla för stunden. Dock sänker det inte min upplevelse som helhet. Ty detta är genomgående en väldigt underhållande film, som vinner på sitt klassiskt råbarkade ös a la Besson. 

 

”Dogman” är en annorlunda superhjältefilm, med snabba klipp och dramatiska kameraåkningar. Den engagerar med sitt hjärtskärande och uppgivna budskap om att människor är as. Samtidigt berör den med sin skildring av överlevnad och kampen för att finna livslust. Historien är dyster, men låter strimmor av hopp om att nya chanser och ljus faktiskt kan sippra igenom mörkret.