Don't Look Up 2021
Synopsis
Två astronomer måste åka på en gigantisk mediaturné för att varna mänskligheten för en annalkande komet som kommer att förstöra planeten jorden.
Info
Originaltitel
Don't Look Up
Biopremiär
10 december 2021
Digitalpremiär
24 december 2021
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Netflix
Åldersgräns
11 år
Längd
Världens undergång mätt i klick och likes
Katastroffilmsparodin ”Don't Look Up” lyckas bedriva skrockvänlig satir samtidigt som den engagerar känslomässigt. Alldeles innan apokalypsen kommer memes om apokalypsen.
När den kufaktige astronomiprofessorn Dr. Randall Mindy (Leonardo DiCaprio) och punkiga doktoranden Kate Dibiasky (Jennifer Lawrence) upptäcker en suddig ljus fläck på stjärnhimlen blir de först överlyckliga. Glädjeruset övergår snabbt i fullskalig dödsångest när det visar sig att kometen i fråga kommer att släcka allt liv på jorden om sex månader.
Generöst med tid för mänskligheten att kollektivt försonas med sitt öde, alternativt slita varandra i stycken i ett massivt vansinnescrescendo, kan tyckas. Men de två inbundna akademikerna har inte räknat med den globala medielogik som drivs av sensationslystnad och ytligt skvaller.
De når till en början inte igenom bruset. När den fåfänga och urbota korkade presidenten (Meryl Streep begår nästan slapstick) konfronteras med det vetenskapligt underbyggda skräckscenariot oroar hon sig mest för nästa kongressval. I TV-sofforna fokuserar man på budbärarnas eventuella sex appeal snarare än på domedagsbeskedet. För att apokalypsvarningen ska landa ordentligt hos allmänheten räcker det inte att de alltmer frustrerade forskarna återföds som memes. De måste bli fullskaliga kändisar som kan konkurrera ut det senaste uppbrottet mellan världens hetaste popstjärnor.
”Don't Look Up” driver effektivt – om än här och där övertydligt – med klickekonomin, fake news, alt-right-mentalitet, kändisdyrkan, maktfullkomliga techbolag och amerikansk politik i största allmänhet. Regissören Adam McKay (”Anchorman”, ”The Big Short”) håller ett välkalibrerat pekfinger i vinden och har felfri känsla för lagom absurd dialog. Mest imponerande är att han förmår göra de två huvudpersonerna till riktiga människor bland alla schabloner och skruvade rollfigurer. Det är en stundtals vansinnigt underhållande skrattspegel som hålls upp framför vårt förhållningssätt till klimatkrisen.
Det skrattet är givetvis menat att fastna i halsen givet stundens allvar, men ”Don't Look Up” låter bli att vara präktig och predikande. Det hedrar filmen, och behövs för övrigt inte – verkligheten är tillräckligt lik dikten ändå.
Generöst med tid för mänskligheten att kollektivt försonas med sitt öde, alternativt slita varandra i stycken i ett massivt vansinnescrescendo, kan tyckas. Men de två inbundna akademikerna har inte räknat med den globala medielogik som drivs av sensationslystnad och ytligt skvaller.
De når till en början inte igenom bruset. När den fåfänga och urbota korkade presidenten (Meryl Streep begår nästan slapstick) konfronteras med det vetenskapligt underbyggda skräckscenariot oroar hon sig mest för nästa kongressval. I TV-sofforna fokuserar man på budbärarnas eventuella sex appeal snarare än på domedagsbeskedet. För att apokalypsvarningen ska landa ordentligt hos allmänheten räcker det inte att de alltmer frustrerade forskarna återföds som memes. De måste bli fullskaliga kändisar som kan konkurrera ut det senaste uppbrottet mellan världens hetaste popstjärnor.
”Don't Look Up” driver effektivt – om än här och där övertydligt – med klickekonomin, fake news, alt-right-mentalitet, kändisdyrkan, maktfullkomliga techbolag och amerikansk politik i största allmänhet. Regissören Adam McKay (”Anchorman”, ”The Big Short”) håller ett välkalibrerat pekfinger i vinden och har felfri känsla för lagom absurd dialog. Mest imponerande är att han förmår göra de två huvudpersonerna till riktiga människor bland alla schabloner och skruvade rollfigurer. Det är en stundtals vansinnigt underhållande skrattspegel som hålls upp framför vårt förhållningssätt till klimatkrisen.
Det skrattet är givetvis menat att fastna i halsen givet stundens allvar, men ”Don't Look Up” låter bli att vara präktig och predikande. Det hedrar filmen, och behövs för övrigt inte – verkligheten är tillräckligt lik dikten ändå.