Door in the Floor 2004

Sextonårige Eddie (Jon Foster) anländer till familjen Cole med hopp om att få lära sig något om författarlivet. Tanken är att han ska assistera mannen i familjen - barnboksförfattaren Ted Cole (Jeff Bridges). Men Eddie dyker upp i en ”sorglig tid i ett lyckligt äktenskap” då de mänskliga spillror som utgör familjen Cole fortfarande sörjer sönerna som omkommit i en bilolycka några år tidigare. Detta kommer till uttryck på olika vis, mannen i familjen projicerar sin tomhet på kvinnor och skapande medan kvinnan, Marion (Kim Basinger) sörjer apatiskt. Parets dotter befinner sig i en värld av otrygghet och försummelse. Eddies assistentuppdrag inskränker sig till att vara chaufför åt Ted. Överflödstiden skapar konsekvenser - sommarlovet blir till en enda lång rendez-vous med Mrs Robinson, förlåt, Mrs Cole. Pojke blir man och kvinna blir så hel som en apatisk kvinna kan bli. Filmen är baserad på John Irvings roman Änka i ett år och blir den femte i raden av filmatiserade Irving-romaner. Lite finurlig (och pr-medveten?) Irving-intertextualitet utgör den barnbok som karaktären Ted skriver på i filmen – Irving lanserar en bok med samma titel – "Trying not to make a sound" - nu i höst.

Jon Foster som spelar Eddie menar att filmens story är en ”rolig, tragisk och sexig berättelse”. Nittonåringens definition av adjektiv som rolig och sexig känns för mig obegriplig. Tragisk går jag med på. Men rolig? Sexig? Det som jag antar är tänkt att vara komiska inslag är mest – tragiskt. Fru Cole och hennes valpige toy boy runtrullandes i sänghalmen (jag utgår att det är detta Foster syftar på med sexigt för inte kan det vara Jeff Bridges i bara mässingen?!) illustrerar snarare ord som mekaniskt och krystat. Andra sexuella inslag finns i scener då den unge mannen r***ar loss till foto av husfrun och sedan till hennes underkläder. Sexigt är det inte. Att Jon Foster tyckte att det var både roligt och sexigt kan man naturligtvis tänka sig.

"Door in the floor" avhandlar den förlamande sorgen och dess inverkan på förmågan till att vara människa. Samtliga skådespelare gör professionella insatser och castingen är lyckad. Detta räcker tyvärr inte till då karaktärerna är tämligen platta. Det som skulle kunna vara tankeväckande och underhållande à la "American beauty" faller på totalt mörker i hollywoodsk tolkning. Det funkar inte. Min skepsis mildras något av The Hamptons vackra natur som ackompanjerar det hela samt den inte alltför vanliga storyn. Men detta väger inte upp det faktum att filmen är som fru Cole och Eddies älskog – mekanisk.

ONÖDIGT VETANDE Jeff Bridges har själv gjort de bokillustrationer som figurerar i filmen.

Jon Foster som spelar Eddie, den 16-årige pojken i filmen, har bland annat spelat bensinstations-biträde i "Terminator 3".