Dracula 2012

Italienske filmmakaren Dario Argento som har åstadkommit många sköna skräckklassiker, så som "Flykten från helvetet", "Profondo Rosso", "Inferno" och "Stendhals syndrom" tog det bisarra beslutet att pumpa blod i den utdöda Dracula. Dessutom skulle det bli Italiens första film i 3D.

Alla som kan sin Dario Argento vet att italienaren knappast följer några klassiska ramar, så tanken på en Dracula av Argento var inte helt fel. Historien har självfallet blivit lika filmatiserad lika många gånger som Michael Bay har apterat sina berömda explosioner, men innovativa Argento hade möjlighet att förändra den förutfattade kritiken.

Filmen baseras som många Dracula-filmatiseringar på Bram Stokers Dracula och Argento är en av dem som också skrev manuset. Argento har påpekat att hans ambition var att göra en film som var trogen förlagan.

Historien kretsar kring greve Dracula som bjuder in unge Jonathan Harker och hans hustru till sitt slott med att locka Harker om ett jobb som bibliotekarie. Den unge bokmalen accepterar jobbet och åker dit med sin fru. Det var hans första misstag.

Dario Argento har en stor förkärlek till nakna damer, obskyra varelser, mörker och desperation hos sina karaktärer och det får vi även se här.  Utan att avslöja för mycket är det både positivt och negativt att Argento vågar leka fritt med Dracula. Han slänger in helt oanade varelser och visar upp sina erotiska fantasier, något som Argento-fans har blivit vana med att se i hans filmer. Men det som överraskar att det närapå blir löjeväckande i en del scener. Rutger Hauer som spelar Van Helsing fäller en odödlig replik som tyvärr får mig att skämmas å hans vägnar.

Trots den löjeväckande repliken är det ändå Rutger Hauer som blir filmens behållning, övriga skådespelare gör man allt för att glömma illa kvickt. Dock ska påpekas att det ödesdigra beslutet att dubba alla italienska skådespelare är något man helst vill förtränga. Men hade Argento regisserat sina röstskådisar bättre hade också resultatet fungerat blivit mer tillfredsställande. Att någon som ska låta panikslagen är helt passé i sitt röstskådespeleri kan inte uppfattas som något annat än negativt.  

Jag hade aldrig trott att 3D-effekterna skulle bli det som kunde bli minnesvärt, men så illa är det. Vi får inte se någon fantastisk 3D, men bra är den. Det är synd att Argento inte var noggrannare med dubbningen och manusarbetet.

Men det jag kan göra för Argento är att lyfta på hatten att han visade upp stor lekfullhet och att filmen är en enda stor homage till italienska skräckfilmer och till sina egna klassiska verk. Att Argento högg fel i sin blodtörst må vara hänt, om vi får se en ny "Suspiria" av Argento inom några år.