Drinking Buddies 2013

Gränserna mellan en Hollywood-stöpt romcom och ett melankoliskt indiedrama är ofta ljusår långa. Romcoms blir lätt för lättköpta och smetiga för den mer kräsna publiken medan mer tänkvärd men också ofta tyngre film sällan går hem hos den bredare publiken. Regissören Joe Swanberg har hittat den perfekta kombinationen, en film som på första gången sedan "När Harry mötte Sally" utforskar den strävsamma vänskapen mellan man och kvinna utan att för den delen offra romantik eller humor.

Olivia Wilde får efter en rad meningslösa Hollywood-spektakel på riktigt glänsa i en huvudroll som Kate, en lagom ansvarslös och grabbig ölbryggeriarbetare (!). Kate avrundar gärna en arbetsdag med några stora starka på stammishaket i sällskap av killarna på jobbet, inklusive den kompatible Luke (Jake Johnson). När Kate och Luke samt deras respektive (Ron Livingston och Anna Kendrick) åker ut till en stuga på landet så börjar förträngda romantiska känslor börja bubbla upp till ytan.

Swanberg har låtit skådespelarkvartetten improvisera fram dialogen för att få en naturlig känsla och hanterar greppet nästan lika väl som Woody Allen under sina glansdagar. Det är ett starkt manus som vågar ta både trygga svängar och mer oförutsägbara vändningar. Man faller pladask för de charmiga Kate och Luke och följer utvecklingen av deras relation som om de var närstående till oss på riktigt. Allt är trovärdigt och gjort med största finkänslighet, från den där lite för långa kramen till en ömsint hand på ett ben.

Mycket - välförtjänt tillit - ligger självfallet på skådespelarna som ror filmen i hamn utan problem. "New Girl"-stjärnan Johnson (som förutom senaste "Safety Not Guaranteed" inte gjort mycket nämnvärt på film) bevisar att han håller som leading man-material och är perfekt som den typ av kille som trots skogshuggarskäck och truckarkeps lyckas charma skönheter som Wilde och Kendrick. Den senare och Livingston vet vi sedan tidigare klarar av den här typen av film galant.

Men den stora stjärnan heter ändå Olivia Wilde. Den talang man anat innan får här blomma för fullt. Hon är så bra att man t.o.m. glömmer det faktum att hon rent utseendemässigt inte är helt trovärdig som ölhävande pojkflicka (en återkommande fantasistereotyp i filmer regisserade av män). Även om filmens indienivå troligen bränner dess chanser till någon Oscarsstatyett så är det här helt klart att Wilde är en tillräckligt fullfjädrad skådespelerska för att bli en av de stora.

Att man via filmens titel ska greppa kopplingen till att utveckla romanser via alkoholintag känns möjligen en aning långsökt och huvudkaraktärernas envishet med ständigt öldrickande blir snarare en varningsflagga för alkoholism. Det upprepade mantrat om att "ta en öl" blir stundtals mer tjatigt än kul. Men det är en detalj i marginalen som knappast förstör en i övrigt mycket sevärd film. När man dessutom knyter ihop säcken med ett förvånansvärt tillfredställande slut så inser man att man troligen sett den bästa filmen om vänskap kontra kärlek på länge.