Drive 2011

"Drive" handlar om en enslig stuntförare, spelad av Gosling, som spenderar nätterna med att köra flyktbilar åt bankrånare och inbrottstjuvar. Vill man hyra hans tjänster är det hans regler som gäller - ge honom en tid och en plats och han väntar där i fem minuter, men bara fem minuter. Han deltar inte i rånen och han bär inga vapen. Han kör, och han är jäkligt bra på det.

Med en tandpetare i mungipan och välsittande bruna läderhandskar kör han lugnt men målmedvetet trots spänningen som hänger i luften. Han stannar och släcker lamporna när polisbilar kör förbi, undviker helikoptrar genom att köra in under broar och trampar inte gasen i botten förrän det är den sista utvägen.

Han träffar snart Irene (Carey Mulligan) som bor ensam med sin son Benicio i lägenheten bredvid Goslings karaktär, som vi aldrig får veta namnet på. De börjar tycka om varandra mer och mer, men det hela kompliceras när Irenes pojkvän som är pappa till Benicio släpps från fängelset och kommer hem.

Det dröjer inte länge förrän pojkvännen blir misshandlad och hotad till livet på grund av skulder han har till den lokala maffian. Goslings karaktär får reda på det och erbjuder sina tjänster som flyktbilsförare så att de ska kunna få ihop tillräckligt med pengar för att betala av pojkvännens skulder.

De planerar ett rån mot en panthandel men allt går snett och snart har vår käre förare förbannade maffiamedlemmar beväpnade med hagelgevär och knivar efter sig. Vad de inte räknat med är att han under den lugna ytan och den vita jackan med en skorpion på ryggen är minst lika farlig som dem.

Danske regissören Nicolas Winding Refn som blev utsedd till bästa regissör på årets Cannes-festival levererar med "Drive" en riktigt välregisserad film med starkt skådespel, bra story, underbar musik och snyggt filmade scener.

Ryan Gosling är strålande som den tyste men explosive huvudkaraktären. Det är imponerande att se honom angripa ännu en utmanande roll och förvandlas till en lugn, målmedveten och hänsynslöst våldsam man. När man ser honom komma gåendes genom en korridor med en hammare i handen och ilska i blicken i bästa “Oldboy”-stil vet man att han inte är någon att leka med. Samtidigt känner man verkligen för honom och den relation hans karaktär har till Irene och Benicio.

Carey Mulligan är som alltid riktigt bra och känns här betydligt äldre än i sina tidigare filmer. I övriga roller ser vi bland annat “Breaking Bad”-stjärnan Bryan Cranston som gör en stark insatts som vän och chef på den verkstad där Goslings karaktär jobbar på dagarna. Ron Perlman och Albert Brooks spelar gangsters och gör båda ett bra jobb, även om deras skådespel ibland känns på gränsen till överdrivet. Christina Hendricks från “Mad Men” har också en mindre roll. Spänningen är hög genom hela filmen trots att tempot är betydligt långsammare än andra actionfilmer. När vi väl hamnar i en biljakt så är det på toppnivå. Jag satt bokstavligt talat och höll emot med fötterna för att inte ramla ur bilen när Gosling trycker gasen i botten och slänger bilen runt kurvor och mellan mötande trafik. Det är sällan actionscener känns så verkliga.

En del jämför "Drive" med Tarantinos filmer, främst på grund av hur blodiga filmens våldsammaste scener är. Våldet är alltid realistiskt, men det betyder också att det precis som i verkligheten bryts ben och gör förbannat ont, vilket vi också får se, till skillnad från de flesta andra filmer.

Den 80-talsinspirerande synth-musiken med sina dunkande beats passar perfekt tillsammans med klippningen och de snyggt filmade miljöerna för att skapa en otrolig stämning genom hela filmen. De kameravinklar och tempoväxlingar som Refn väljer höjer alltid dramatiken och förstärker de välskrivna scenerna.

Trots detta är filmen är inte perfekt. Jag hade gärna sett ett lite starkare slut och ibland kändes det som om ett par tagningar till hade tagit både Perlmans och Brooks skådespel till en mer realistisk och därmed läskigare nivå. Men sett som en helhet så är "Drive" en riktigt bra actionthriller med ett välkommet fokus på story och karaktärer.

Efter att ha sett "Drive" kunde jag inte somna, trots att jag skulle upp och jobba inom ett par timmar. Jag kunde inte sluta tänka på filmen. Jag ville bara se "Drive" igen, och igen, och igen. Nicolas Winding Refn har utan tvekan gjort en av årets bästa filmer.