Du och jag 2006

Niklas (Johan Hallström) och Maja (Noomi Rapace) var tillsammans under gymnasiet. Av osäkerhet backade Niklas ur, och sedan dess har hans liv varit en ganska kletig röra. En sommarkväll fem år senare träffas de igen under ett återföreningspartaj. Alkoholen flödar och stämningen är på topp. Under natten sker ett utbyte mellan Niklas och Maja, av både ögonkast och djupt begravda känslor. Ett år senare befinner sig Niklas i Köpenhamn, där han har startat en skateboardbutik med en dansk hiphoppare. I samma stad dyker Maja och hennes vän Josefin (Saga Gärde) upp för att ha kul en helg. Deras vägar korsas än en gång och Amors pilar sätter käppar i hjulen för alla inbladade. Allt blir komplicerat igen, och vi får följa denna kärlekstrevande relation under ett antal sommar- och jullov.

Jag verkar vara en av de få vars hjärta smalt av ”Fjorton suger”. Jag tycker den träffade på helt rätt ställen, och sa fina saker om att ”kärleken övervinner allt”. Manusförfattaren och en av de fyra regissörerna till den filmen, Martin Jern, har tillsammans med kollegan Emil Larsson gjort ”Du & jag”. Som filmskapare har de både blivit bättre och sämre. Den tekniska aspekten har förbättrats sedan ”Fjorton suger” och snedsteg som det fejkade TV-spelet ”Pimp Fight” har vi fått slippa. Trots att den är plåtad digitalt tycker jag filmen är snygg: kornigheten bidrar till filmens rappa känsla, och själva komponeringen av Linus Eklund är vacker.

Berättarmässigt sätt är det svårt att avgöra hur det har gått. ”Du & jag” är en mer komplicerad historia än ”Fjorton suger”, men regissörerna når inte riktigt ända fram. Medan dialogen är mer än bara bra, känns filmen tyvärr för episodisk. Eftersom man hela tiden hoppar mellan årstider blir det väldigt många ”title cards” med information som ”Ett halvår senare”, eller ”Ett år senare”. Då känns det som att Jern och Larsson riktigt litar på sig själva som regissörer. Jag hade hellre sett att de i bild berättade om det var jul eller sommar. Även i manus slarvas det lite, vissa karaktärer tappas, andra skjuts in när det är 20 minuters speltid kvar.

”Du & jag” är en karaktärsdriven film, vilket resulterar i att skådespelarna sätts i 110-procentigt fokus. Johan Hallström som Niklas gör en godkänd insats utan att imponera allt för mycket. Noomi Rapace får ett likartat betyg. Jag tycker det finns någon slags vägg mellan henne och hennes skådespel, det känns som att hon skådespelar, helt enkelt. Det gör mig sur, då vissa repliker från hennes sida levereras klockrent och man förstår vilken potential människan har. Scenerna mellan henne och Hallström fungerar bra, men det beror snarare på manuset än skådespelarna. Kemin finns, men det exploderar aldrig. Den som istället imponerar på mig är Saga Gärde. Hon spelar på ett tillbakalutat och proffsigt sätt, och är den som får filmen att lysa extra starkt. Hon visar stor bredd, och hennes gestaltning av en ömhetssökande ung tjej som kastas mellan olika känslolägen klarar hon galant.

Trots att jag kan sitta här och peka ut saker som kunde ha förbättrats med ”Du & jag”, kan jag inte ljuga för mig själv. Mitt hjärta smälter än en gång. Filmens vinner på Jern och Larssons känsla för icke-realism i realismen. Kärlek har jag aldrig upplevt så sockersöt och segrande som här. Men! Såsom kärlek är i ”Du & jag”, så borde det helt enkelt vara. Det är med sin skildring av romantikens brus som Jern och Larsson gör upp för sina misstag. Jag överväger på allvar att bli homosexuell när Andreas Karoliussen säger hur mycket han älskar sin flickvän, det blir så behagligt. Om Martin Jern och Emil Larsson finslipar sin berättarteknik och gör en film med Saga Gärde och Andreas Karoliussen i huvudrollerna, får de kanske den bekräftelse de förtjänar.

”Du & jag” forcerar mig som recensent in i ett märkligt känsloläge. Jag ser bristerna, men jag måste helt enkelt strunta i dem, då helhetsintrycket är så grymt. Se ”Du & jag”, och bli lika glad som jag.