Due Date 2010

Framgångsrika arkitekten Peter (Robert Downey Jr.) befinner sig på fel sida av landet när hans höggravida fru om några dagar ska föda. När han p.g.a. ett "missförstånd" får flygförbud och blir av med plånbok och legitimation tvingas han lifta med Ethan (Zach Galifianakis), en korkad, slarvig och småknäpp skådespelarwannabe med en problemfri attityd och flera egenskaper som sakta driver Peter till vansinne och utsätter dem för ett flertal bisarra situationer under resans gång.

"Due Date" kombinerar två klassiska koncept - roadmovien och komeditypen där huvudkaraktären får en påfrestande, knasig typ på halsen som slutligen resulterar i vänskap och en nyttig läxa om livet, något som betats av senast både i "Dinner for Schmucks" och "Get him to the Greek". Som vanligt i den här typen av komedier är den genomtänkta castingen grundläggande och två stabila stjärnor matchas väl av varandra.

Downey Jr drypande sarkasm funkar som vanligt fint även om Galifianakis är den stora stjärnan här. Även om han gör en lite mer flamboyant variant på sin skruvade karaktär från "Baksmällan", som innebar hans genombrott, så har Galifianakis förmågan att förvandla sina knasbollar till sympatiska, känsliga figurer med hjärtan av guld. Att man dessutom vågar ta Ethan och historien på allvar är befriande, även om de lågmälda stunderna är korta och få.

För syftet med den här rullen är trots allt att vara så wild & crazy som möjligt. Det är slagsmål med galningar i rullstol, bilar som kraschar, knarktrippar och runkande hundar. Stundtals hysteriskt roligt men lika ofta känns skämten riktade mot en väldigt ung publik och en aning återanvända. Jag får en känsla av deja vu som är svår att skaka av.

Dessutom har filmen en onödigt hjärtlös och rå ton som inte rimmar väl med något som ändå ska klassas som komedi. Peter, huvudkaraktären, är något av en egocentrisk skitstövel som det är svårt att sympatisera med och hans elaka sarkasmer blir inte lika kul när han ständigt trycker ner och skäller ut den ensamma och missförstådda Ethan. Charmen som gjorde "Baksmällan" till den hit den blev uteblir tyvärr och kvar finns några kul gags och galna actionscener i en film som känns direkt riktad till lättroade 13-åringar.