Eastern Plays 2009

Redan inledningen sätter tonen. Becksvart är att ta i. Men den som förväntar sig uppror och frihetskamp kommer att bli besviken.

Kalevs långfilmsdebut speglar så en delvis förlorad framtidstro i ett postkommunistiskt Bulgarien. Skildringen är både mörk och visar på de spår en brutal miljö sätter på dess invånare. Människorna har det alltså rätt så besvärligt i tillvaron som inte tycks vara på väg i någon riktning. Vi möter Itso som med nöd och näppe lyckas tjäna ihop sina slantar på en lackeringsverkstad. Ett slitit och enformigt jobb som knappast ger någon inre tillfredställelse. Hans tidigare konstnärsdrömmar ter sig bara allt mer avlägsna för varje dag som går. Ljuspunkterna i livet är i ställer ölen med kompisarna och drogerna.

I samband med ett skinnheadsbråk återser han sin lillebror. De tillhör nu olika gäng. Men banden mellan bröderna blommar upp trots att Itso nu portats från hemmet som ett straff för att han inte kan lägga knarket åt sidan. I centrum för bråket befinner sig en turkisk familj med dottern Isil. En begynnande romans tar fart mellan henne och Itso. Något som knappast minskar misstron mot honom.

Itso som spelas av skådespelaren Christo Christov är barndomsvän till Kalev. Och kanske känns den något flytande gränsen mellan fiktion och dokumentär just därför så påtaglig. Sorgligt nog kan man läsa i eftertexten att Christo omkom av missbruket strax innan filmen var färdig.

På ett annat plan finns de allmängiltiga konflikterna kring övergången mellan barn och vuxenliv. Som svårigheterna med att kommunicera med omvärlden och att hitta sin plats i tillvaron. De gammalmodiga värderingarna från kommunisttiden hägrar hela tiden i bakgrunden, samtidigt som viljan till förändring är stor hos folket. Dialogen fängslar emellanåt och man känner att regissören kan sina miljöer. Men filmen är också rätt så allmänt hållen. Att spegla en grå och trist tillvaro i stort räcker inte för att hålla uppe intresset filmen igenom. På så vis blir det eventuella politiska budskapet vagt. Allmän misär och apati går att hitta nästan var som helst.

Kanske är jag ändå för hård på den punkten. Det är trots allt ganska ovanligt med bulgarisk film på den svenska bioduken. Lite framtidshopp hade dock inte minskat allvaret i förhållandena.