Eden Lake 2008

Efter rysare som ”Evil Dead”, ”The Descent” och ”Lake Placid” vet man att skogen, grottor och vattendrag måhända är vackra men också frambringar allehanda ondska. Är man mån om sig bör man även undvika besatta barn, tv-förstörda tonårspsykopater och inavlade folkslag som lever i utkanten av storstadscivilisation. ”Eden Lake” tar tillvara på de här konventionerna samtidigt som den lyckas ge dem en kontemporär touch. Destinationen blir ett traumatiskt resemål någonstans i gränslandet mellan ”Mean Creek” och ”Hostel”.

Jenny och Steve vill tillbringa en romantisk semester vid den avsides belägna sjön Eden Lake.

När de störs av ett stökigt tonårsgäng säger de ifrån. Men traktens tonåringar uppskattar inte alls att bli tillsagda. När de allt tydligare demonstrerar exakt hur lite de uppskattar vuxen auktoritet förvandlas sjön och dess skogar från idyll till jaktmarker för helvetets minderåriga avkommor.

Trakasserierna eskalerar snabbt från stulna tillhörigheter, till bilstöld, misshandel och tortyr. Anförda av sin psykopatiska ledare Brett är ungdomarna så avskärmade och hämningslösa att de inte ens stannar upp vid tanken på mord. De få samvetsbetänkligheter som finns faller snabbt offer för grupptrycket. Steves liv hänger löst och det faller på Jenny att hämta hjälp medan hon förföljs av de besinningslösa plågoandarna som njuter av jakten…

Sättningen av filmens i skogsmiljöerna är inte bara snygg – från start finns lurar ett kusligt anslag som understryker de blodiga specialeffekterna. Hjältinnans metamorfos från polerad lärarinna (ironi!) till nergyttjad och nerblodad är lika spektakulär som kongenial. Med atonala toner understryks parets utsatthet mer och mer.

Filmen har efter sin release väckt uppmärksamhet då många i Storbritannien ser den som en slags kommentar till landets vita outbildade underklass, så kallade chavs (de förekommer flitigt i massmedierna i sammanhang som huliganbråk, narkotikamål och gängrelaterad brottslighet). Det är just den här kopplingen som blir problematisk när de primitiva landsortsungdomarnas våld riktas mot det prydliga och utbildade medelklassparet.

I grund och botten är inte ”Eden Lake” någon genomtänkt samtidskommentar baserad på sanna händelser utan en överlevnadsrysare med schysst driv. Samtidigt finns här bilder som väcker genklang inombords – som när Bretts likgiltiga flickvän filmar tortyren med sin kameramobil på avstånd. Ett vasst stilgrepp - men också ett isande eko av en samtid där ungar roar sig med att filma tung misshandel och lägga upp det på nätet.

Såväl Jack O´Connell som ungdomarnas djävulske ledare Brett som doldisen Kelly Reilly som Jenny gör det mesta av sina roller. Förstagångsregissören James Watkins har tidigare skrivit skräckfilmsmanus och lyckas väldigt väl med den stegvisa upptrappningen av våldet. Dessutom undviker han att ge en alltför utpräglad förklaring till ungdomarnas bestialiska agerande ändå fram till filmens magstarka slut.

Goreglada ”Eden Lake” kan knappast beskyllas för att vara subtil – den spelar inte i samma ligga som exempelvis franska ”Them”- men är långt ifrån lika dum som grovhuggen och masstillverkad USA-skräck. Bäst fungerar den om man låter reptilhjärnan och ryggilningarna kväsa såväl sociologiska analyser som kräsmagade krav på trovärdighet.