Edge of Darkness 2010

"Edge of Darkness" är baserad på en gammal smått klassisk BBC-serie från 80-talets mitt och regisserad av britten Martin Campbell ("Casino Royale"). Utan att ha sett originalet vågar jag mig en gissning att berättelsen är betydligt mer sofistikerad i BBC-versionen än i Campbells film. Historien i korthet: Thomas Craven (Gibson) är en Bostonpolis vars dotter blir skjuten utanför hans hem och dör i hans armar. Hans kollegor tror att det var Craven själv som var målet men när han börjar nysta i fallet upptäcker han att allt inte är som det ser ut att vara. Hans dotter arbetade som ingenjör på ett kärnenergiföretag, Northmoor. När han reser till företagets huvudkontor och börjar ställa obekväma frågor sätts en kedja av händelser igång som kommer att få ödesdigra konsekvenser.

Den första timmen av filmen lovar gott, det känns bra att se den forna actionhjälten Gibson tillbaka framför kameran, fotot av Phil Meheux frammanar en skön retrokänsla och New Englands höstlandskap ger filmen en behaglig inramning. Därför är det trist när berättelsen blir allt mer orimlig och rent av löjeväckande ju längre tiden lider.

Northmoors slemmige vd spelad av favoriten Danny Huston känns som om han klivit rakt ur ett bortglömt James Bond-manus. Andra karaktärer glöms helt sonika bort för att sedan dammas av i sista sekunden och göra allt än mer förvirrat. Ray Winston gör ett hyfsat effektivt inhopp som den mystiske problemlösaren Jedburgh som utvecklar ett märkligt kamratskap med Gibsons trötta polis.

När den tredje akten sätter igång är det som om filmen plötsligt avslöjar sitt rätta jag, det här är inte en smart thriller utan en gammal hederlig hämndfantasi i standardenlig Hollywoodmall. Här satt man och väntade på att en riktig saftig konspiration skulle uppdagas men istället blev det bara ett billigt blodbad. Det är som om Martin Campbell inte riktigt vågat lite på thrillergenrens konventioner utan halvvägs in bestämt sig för att göra en Gibsonrulle av den gamla skolan istället. Som sådan fungerar "Edge of Darkness" faktiskt hyfsat, men inte mer. Gibson är kanske ingen stor skådespelare men har ändå inga problem med att fylla duken med sin närvaro.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det men jag inser plötsligt att jag saknat den gamle räven.