Eight Below 2006

Disneys senaste tillskott till äventyrsgenren för hela familjen är inspirerad av en sann händelse, då några japanska forskare vid slutet av 50-talet fick lämna sina slädhundar kvar på iskalla Antarktis p.g.a. en snöstorm. Regissören Frank Marshall, mest känd för den gripande och sanna historien han skildrade i filmen ”Alive” från 1993 sitter igen i regissörsstolen med tonvis av snö i fokus, och man har givetvis bytt ut japanerna mot amerikaner.

Paul Walker spelar här Jerry Shepherd som arbetar vid en expedition på Antarktis. Hans jobb är att se till att omgivningen är stabil och han rekar runt om i området för att kartlägga. Vid sin sida har han åtta stycken slädhundar som han är väldigt fäst vid, och när han är långt ifrån civilisationen så blir dessa hundar hans närmaste familj och sanna ögonstenar.

Mot slutet av deras expedition kommer en amerikansk biolog (Bruce Greenwood) för att söka reda på rester av en meteorit. Under resans gång stöter de på komplikationer och Antarktis värsta oväder på 25 år, vilket tvingar hela expeditionen att snabbt lämna sitt läger, alla utom hundarna. Med ett rejält oväder och utan några pengar att resa tillbaka för att rädda hundarna är Jerry förtvivlad över deras öde och han gör allt för att kunna resa tillbaka. Men problemet är att månaderna går och Antarktis är inte den mest idealiska platsen att tillbringa sina dagar på, speciellt inte om man är en slädhund.

När Disney står som producent är utgången och resultatet oftast ganska väntat: det är sött, fartfyllt och väldigt familjevänligt. Inga fel med det, ibland är det precis vad som behövs. Problemet med ”Eight Below” är att den klockar in på hela två timmar och med tanke på de allra minsta är det 30 minuter för långt, speciellt när äventyret saknar just det, ett äventyr. Så snart hundarna lämnas ensamma börjar en lååååång transportsträcka till det ofrånkomliga slutet (jag menar det är Disney vi snackar om här, överraskningar är inte riktig deras grej) och på vägen har man tydligt konstruerat några scener där hundarna har problem för att höja spänningen. Just där har filmen ett enormt problem att vinna sympati för många gånger få vi se scener hur hundarna försöker överleva den kalla vintern, där de jagar i flock, stöter på problem och har ett känsloregister värre än Helena Bergström. Alldeles för tydligt ser man hur dessa hundar slaviskt inväntar kommandon från sin hundtränare och agerar på minsta vinkning. Jag vet, det är inte människor vi tittar på här men dessa hundar beter sig så människoliknande att det blir alldeles för överdrivet.

Antarktis bjuder visserligen på otroligt vackra vyer och skådespelarna finns det inget ont att säga men det håller ändå inte mitt intresse uppe i två timmar. Jag rekommenderar istället starkt en film på nästan samma tema (dock utan några hundar) vid namn ”Touching The Void” från 2003, där kan vi snacka om ett par intressanta människoöden som stöter på mer problem än dessa hundar gör under hela sin livstid.