Elephant 2003

Filmen handlar i grund och botten om livet som ungdom, och det är inte precis det första försöket till en film om ungdomens vardag, men det är helt klart det mest misslyckade.

Genom exakt, och då menar jag exakt, hela filmen presenterar Gus Van Sant alla filmens karaktärer för oss på ett ganska skickligt sätt, men varför göra så när det inte finns en enda karaktär i filmen som vi har ens en smula intresse för? Vi får följa karaktärerna en efter en, när de upplever en helt vanlig dag i skolan. Alla karaktärernas små berättelser vävs sedan ihop och bildar en enda stor historia. I det här fallet en hemskt dålig historia.

Jag tänkte beskriva handlingen men kan tyvärr inte göra det eftersom handling inte existerar i den här filmen. Det är helt enkelt en film om ungdomens egna lilla värld, och hur den fungerar. En film om mobbing och två tonåringar som tittat på för mycket krigsfilm som bestämmer sig för att starta en skottlossning i skolan, för att hämnas alla år av hån och lidande.

Skådespeleriet är fruktansvärt, nästan skrämmande, dåligt. Gus Van Sant har ju som de flesta känner till, använt sig av vanliga ungdomar utan någon som helst skådespelartalang. Personligen förstår jag inte varför, eftersom bra skådespelare kan rädda en dålig film från att sjunka helt och hållet, vilket den här gör. Jag antar att det var ganska snålt med pengar.

Den här filmen är inte bara dålig utan också obehaglig. Inte obehaglig på ett skrämmande sätt, förutom skådespeleriet, utan obehaglig på ett sätt som jag inte kan berätta utan att avslöja för mycket. De som bestämmer sig för att slösa bort sina pengar på den här filmen (personligen vill jag hellre kalla det en dålig dokumentär) kommer under filmens gång förstå vad jag menar.

Den här är den sortens film som man går och tänker på några dagar efter. Den kommer antagligen snurra runt i mitt huvud och plåga mig ett tag, men jag hoppas att det inte blir någon längre tid.