Elias och jakten på havets guld 2010
Synopsis
Fiskelägret Lugnvik hotas av nedläggning och därför är årets vinterfiske extra viktigt för Elias och hans vänner. Men konkurrensen blir hård – Polardrottningen har byggt en hypermodern hamn i närheten och tar all deras fisk. En dag får Elias höra att Polardrottningen letar efter en mytomspunnen skatt på havets botten och han lämnar sin vaktpost i hopp om att hitta skatten och rädda Lugnvik. Hans nyvunna vän Doppi följer med på äventyret, men hon bär på en hemlighet och det hela går inte riktigt som Elias tänkt sig. Kommer Elias att hitta skatten i tid och lyckas rädda Lugnvik?
Info
Charmig skattjakt
Fiskelägret Lugnvik är i knipa! Då konkurrensen är stor och många andra läger fått lägga ner så måste Lugnviks fiskebåtar få in extra mycket fisk för att överleva. Dessvärre har Polardrottningen tagit över området med sin hypermoderna hamn och fiskebåtar. När Elias snappar upp att det finns en skatt gömd på ett gammalt vrak nere på havsbottnen får han idén att hitta guldet och på så sätt rädda Lugnvik. Dessvärre är Polardrottningen ute efter samma sak och skickar ut sin hantlangare, en söt liten minibåt som dyker under vattnet, att slå följe med Elias. Gissa om ljuv vänskap uppstår?
Animationen i den här norska barnfilmen, och dess föregångare från 2007 "Elias och Kungaskeppet", är överraskande välgjord och snygg. Det är nästan lite orättvist hur den väldigt smala - och bokstavligt lilla - målgruppen får skämmas bort med så snygg grafik. För det här är en film för små barn. Inte för jättesmå, men knappast för större heller. För här kombinerar man en gullegullhistoria med en ganska otäck skurk och svårsmält moralkaka om hur modern teknik krossar gamla hederliga metoder (inom fiske, i denna film).
Humorn och framför allt tempot är dock på dagisnivå. Karaktärernas personligheter är som tagna ur valfritt inslag i "Björnes magasin" och skämten så pass simpla att man som vuxen knappt drar på smilbanden. Det är okej eftersom filmen är inte gjord för vuxna men att man i klippningen inte lyckats få till ett värdigt tempo bör ändå anses som något slags misslyckande. Det flyter inte riktigt på lika bra som man önskat.
Liksom i "Bilar" är det till en början smått bisarrt att karaktärerna utgörs av talande fordon, och byggnader. Man smälter idén ganska snabbt men att man så tydligt försett "kvinnliga" karaktärer med tjockt lager av läppstift och jätteögonfransar som markering gör situationen smått surrealistisk. Som vanligt finns känslan av att man fördummar barnen, som om de inte skulle förstå eller kunna identifiera sig. Dessutom har man slängt in ett par väldigt subtila men opassande köns- och bröstskämt.
Men förutom invändningar ovan så är det ett rätt trevligt barnäventyr med tillräckligt stor dos charm och spänning för att få tiden att puttra på. Nanne Grönwall är för övrigt ett oväntat bra val av röstskådespelare för den parodiskt ondskefulla Polardrottningen (som självfallet får ett eget musikalnummer) medan man lyckligtvis valt begåvade aktörer som Ewa Fröling och Johan Hedenborg till övriga röster (till skillnad från andra animerade filmer som envisas med diverse Idol-vinnare och popsångare).
