Elias och kungaskeppet 2007

Elias är en liten räddningsbåt som drömmer om att uppnå samma status i båtvärlden som den legendariska räddningsbåten Orädd har. Hans planer grusas dock när han efter en sammanstötning med den högfärdiga och rent av elaka båten Rocky Gabrielsson II tas ur tjänst. Men när Elias får chansen att delta i sökandet efter det försvunna kungaskeppet, ser han genast en ny möjlighet till att få visa sitt hjältemod. Och eftersom Elias är modig, snäll och osjälvisk går allt givetvis hans väg till slut medan historiens elaka figurer får lämpliga straff tilldelade.

Jag har skrivit följande många gånger förr: det är problematiskt att som vuxen recensera barnfilm, då recensenten i ett sådant fall inte tillhör och aldrig kommer att tillhöra den primära målgruppen. Då jag varken är ett eller har barn, måste jag erkänna att jag inledningsvis inte hade någon vidare bra koll på vem båten Elias egentligen är. Men efter att ha googlat lite fick jag veta att den lilla räddningsbåten är stor i barnkulturvärlden, detta genom diverse böcker, en TV-serie och leksaker. Turen har nu kommit till den vita duken. Eftersom barn sällan går ensamma på bio, är den ultimata barnbiofilmen en film som vänder sig till såväl den unga som den, medföljande, äldre publiken.

Tyvärr når inte ”Elias och kungaskeppet” upp till denna nivå, då filmen är, trots några få skämt som riktar sig till de myndiga följeslagarna, en ren barnfilm. I mina vuxna ögon och öron verkar denna historia vara perfekt anpassad för barn i den yngre skolåldern –  jag tror att de kommer att uppfatta den filmatiserade berättelsen som spännande, lite skrämmande och lagom moralisk. Och då de flesta vuxna definierar dessa adjektiv lite annorlunda än barn, kommer de, som väljer att se just denna film tillsammans med sina telningar, inte ha något stort utbyte av ”Elias och kungaskeppet”. Samtidigt finns den några ljusglimtar som vi vuxna kan njuta av, om vi är uppmärksamma, och därmed undgå en betungande leda.

Hantverksmässigt är filmen, enligt mitt vuxna sinne, riktigt välgjord. Den är snyggt animerad, sångmomenten, som gärna kunde ha varit fler, är ganska sköna att lyssna till och de svenska rösterna är väl anpassade till de tecknade karaktärerna (originalstämmorna kan jag tyvärr inte uttala mig om, men jag tror inte att publiktrycket är särskilt stort efter filmens icke dubbade version i detta fall).

Kort sagt, även om ”Elias och kungaskeppet” inte är den barnfilm som ger störst valuta för pengarna, är den utmärkt som ren underhållning för barn och helt acceptabel som tidsfördriv för vuxna. Och det räcker relativt långt.