Elle 2011

Vackra fransyskan Juliette Binoche har en förmåga att varva suverän, europeisk film med lättglömda Hollywood-rullar. Liksom många andra icke-amerikanska skådespelerskor har hon sällan kommit till sin rätt i större produktioner (med undantag för Oscarsnominerade insatsen i "Den engelske patienten" 1996...) och även om den här knappast är helgjuten så är den desto mer intressant än direkt-på-DVD-soppan "The Son of No One".

Binoche spelar Anne, en journalist som trots hektisk karriär lever ett slags hemmafruliv där hon ständigt lagar mat åt makens affärsbekanta, försöker hålla ordning på deras bångstyriga tonårsson och tvingas tjata på det yngre, TV-spelsbesatta barnet. I och med en artikel om prostitution får hon kontakt med två unga, kvinnliga studenter som säljer sig. Hon rycks med i deras bisarra, ofta gripande historier och får en ny syn på sitt eget liv och sexualitet.

Filmen hoppar glatt mellan Annes näst intill fängelseaktiga situation som husfru till hennes intervjuobjekts upplevelser med diverse kunder som inkluderar både vänligt sinnade, gitarrspelande affärsmän till mer sadistiskt lagda pervon. Den ena är invandrad ryska som legat sig till en lägenhet medan den andra desperat undangömmer sitt hemliga liv från föräldrar och pojkvän.

Binoche lyser och lyfter filmen med sin fantastiska prestation. Hon får fint stöd från motspelarna men hennes porträtt av en trött, medelålders kvinnas uppvaknande är så naket, öppet och starkt att man lite ofrivilligt rycks med helt i hennes gripande, ofta ganska jobbiga resa. Man känner helt för henne, vare sig hon frustrerat onanerar i badrummet eller vodkafull dansar till The Knife med en av de prostituerade flickorna.

Filmen i sig tänder dock aldrig riktigt till. Mycket tid läggs på sexmöten, som visas i efterblickar, men vi lär aldrig känna vare sig flickorna eller kunderna på djupet. Det finns både rörande och roande ögonblick men även en del klyschor, som männen med oväntade fetischer eller de vid första intrycket vänliga som visar sig ha en våldsam sida. Det blir även tungt med metaforer i form av symboliska bilder och händelser, samt en fin men ganska tunn upplösning.

Med en sådan imponerande huvudrollsinsats så hade man kunnat jobba fram ett bättre och mindre pretentiöst manus. Det finns visserligen en del intressanta delar och som grund för debatt kring prostitution och kvinnors rätt till sin egen kropp är den toppen. Men jag blir aldrig så (illa) berörd som jag troligen borde bli.