Emilia Pérez 2024

Här har vi en underbart underhållande film som inte riktigt tål att låta sig kategoriseras. “Emilia Perez” har stilmässiga ingredienser som rättegångsdrama, action, och latinamerikansk telenovela, men mest vad som skulle bli resultatet om Pedro Almodovar åkt till Mexico och spelat in en gangstermusikal.

 

Nu är det dock inte Almodovars film. Franska Jacques Audiard, med hits som “Rust and Bone” och “Paris 13:e arrondissement” bakom sig, står för regin. Handlingen är färgstark och medryckande och förs fram med fart och fläkt. Visuellt så riktigt sprakar det i dansscenerna medan filmfotografen Paul Guilhaume leker med fokus i “aha”-ögonblick då världen runt ett ansikte försvinner i mörker. “Emilia Perez” är en unik filmupplevelse och, trots tragiska moment, ett riktigt glädjepiller!

 

Rita Castro (Zoe Saldana) jobbar på en advokatbyrå men är frustrerad då byrån specialiserar sig på att fria brottslingar. Så får hon ett mystiskt samtal, blir tillsagd att mötas upp vid ett tidningsstånd, kidnappas, får huva på huvudet, och förs till okänd plats. Där väntar knarkkungen Manitas del Monte med ett oväntat förslag.

 

Manitas vill ha hennes hjälp att hitta en skicklig kirurg till ett könsbyte. Därefter måste hon iscensätta hans död på låtsas, fixa nya identitetspapper, och föra bort hans fru Jessi (Selena Gomez) och deras två små barn till ett nytt liv i Schweiz utan honom, för att aldrig mera ses igen. Rita säger ja (har hon något val?) Belöningen är massiv, och efter uppdraget startar Rita ett nytt liv i London.

 

Fyra år senare sitter en ny, elegant Rita mitt i ett fashionabelt middagssällskap när en av kvinnorna visar sig också vara från Mexiko. Det är så klart Manitas nya identitet; Senora Emilia Perez (Karla Sofia Gascon). Den skräckslagna Rita tror att hon sökt upp henne för att radera alla spår av sitt tidigare liv, men det visar sig att Emilia inte kan leva utan sina barn. Hon vill ha sin familj tillbaka. Rita får än en gång uppdraget att hjälpa henne, medan filmens fokus skiftar till Emilia som huvudperson.

 

Emilia startar en välgörenhetsorganisation för att assistera de sörjande familjerna till unga män som fått sätta livet till i Mexikos (högst verkliga) kartellbrottslighet - en värld hon själv dominerat som man. Kanske kommer samvetet med åldern, eller kanske får hon mer empati på köpet i sin nya roll som kvinna? Här finns mycket humor i vändningarna.

 

Dansnumren är energiska och musiken liknar 70-talets kampsånger i modern tappning. Saldana är en lika duktig dansös som skicklig skådis. Det är en härlig ensemble och samtliga gör fina rollprestationer trots att de inte inkluderar några djupare karaktärsporträtt - filmen är trots all mer en handlingsdriven melodram med musikalnummer. Särskilt kul är det att se Gomez i en såpass vibrerade roll, och Karla Sofia Gascon vill vi se mer av!

 

“Emilia Perez” är mer spektakel än drama, en underhållande happening, modern popopera. De två timmarna och tio minutrarna är måhända inte helt tajta, men helheten är ett fantasifullt, djärvt, och nytänkande stilgrepp väl värt sina fyra poäng.