En bro för mycket 1977

Sean Connery, Anthony Hopkins, Gene Hackman, James Caan, Robert Redford, Elliott Gould och Michael Caine. Det är inte bara en lista över högklassiga skådespelare som hade höjt statusen på vilken film som helst på 70-talet på egen hand. Det är en uppräkning av en del av casten i den här krigsfilmen från 1977.

 

Richard Attenborough har alltid en känsla för det litterära i sina filmer som regissör. Här har han överfört Cornelius Ryans roman med samma titel till filmduken med ett nyanserat manus av William Goldman som grund. Karaktärer, hur dessa kommunicerar med varandra och situationer styr filmen mer än story. Det ger den alla typer av tonfall i en enda mix beroende på vem av befälen, soldaterna eller civilbefolkningen som är med i en scen.

 

Grundscenariot är detsamma som i många krigsfilmer från 60- och 70-talen. En djärv plan tas fram av militära ledare och befäl väljs ut att leda operationen. Här befinner vi oss år 1944 och tyskarna är på fall. En sista dödsstöt ska sättas in. Den består av att 35. 000 man från USA och England ska flygas nästan 500 kilometer in bakom fiendens linjer och släppas ner i fallskärm. Tre broar i Holland ska hållas och kriget väntas vara slut inom hundra dagar så att man får en fröjdefull jul.

 

Det börjar med genomgångar och pekande på kartor där tonen är bitvis skämtsam, men ändå aldrig förlorar känslan av att en seriös militär operation som kräver taktisk precision planeras. Sedan bär det av ut i fält och sammandrabbningar där. Humorn och det goda humöret bland soldaterna och befälen finns kvar i små stänk, men när kulorna viner, krutröken är tät och byggnader splittras av stridsvagnar så är det blodigt allvar. Förstörelsen och de döda kropparna finns kvar efteråt som påminnelse om det. Scenografin är enormt detaljrik.

 

Precis som vanligt i krigsfilm från det årtionde som filmen är gjord så är det känslan av äventyr som dominerar. Det här är ingen psykologisk djupdykning i vad krig gör med mäns moral och skildring av trauma har inget större utrymme. Det handlar huvudsakligen om hjältemod, spänning och adrenalin i en actionfilm placerad i krigsmiljö. Även om våldet finns där så blir det aldrig så rått, smutsigt eller blodigt att det förstör underhållningen.

 

Allt känns militärtekniskt korrekt. Pratet kring taktik och de militära facktermerna hålls på en nivå som är lätt att förstå, men det känns inte förenklat. Vapenhantering och manövrer övertygar. Att tyskarna pratar tyska, amerikaner spelas av amerikaner och britter av britter bidrar ytterligare till autenciteten. Filmen i allmänhet är väldigt osentimental till och med när civila dör. Den verkar säga att såhär ser realiteten i krig ut utan att för den skull vara en renodlad antikrigsfilm.

 

Det säger sig självt med den här samlingen skådespelare framför kameran att agerandet är fantastiskt. Det stora galleriet av väl utmejslade karaktärer spelas med sådan känsla för små detaljer i tal och manér att vi känner av deras personlighet omedelbart. De känns som riktiga människor från första sekunden vi ser dem. Det här är ett skolexempel på perfekt ensemblespel där all dialog flyter på så bra att den känns totalt improviserad.

 

"En bro för mycket" är en välgjord krigsfilm som har en välförtjänt plats bland klassikerna i genren. Det är tre timmar som inte på något sätt känns för långt.

▸ Streama "En bro för mycket" på Prime Video