En dag i livet 2005

Efter att ha sett Jennifer Lopez på löpsedlarna de senaste 3 åren och dessutom pumpats till tinnitus med hennes hjärndöda musik, så är man ju inte så där jättesugen på att se ”En dag i livet”. Men faktum är att detta kanske är La Lopez bästa film på länge, även om det inte säger speciellt mycket. Underligt nog har det varit förvånansvärt lite förhandssnack kring filmen trots att vår egen Lasse Hallström håller i spakarna medan Robert Redford och Morgan Freeman finns som medresenärer i detta Hollywoodmaskineri.

Einar Gilkyson (Redford) lever ett lugnt och stilla liv på landet tillsammans med vännen Mitch Bradley (Freeman). De tar det lugnt, dricker öl, jobbar lagom mycket och bitchar om livet som bara två griniga gubbar kan. Den trötta fasaden vaknar plötsligt till liv när Einars svärdotter Jean (Lopez) kommer farande med sin dotter Griff (Becca Gardner) på flykt undan en misshandlande pojkvän. Problemet är att Einar hatar Jean efter att hans son dött och inte vill ha något med dem att göra. Att det uppstår friktioner är bara förnamnet, men naturligtvis inser alla till slut vilken fin idé det vore om man kom överens. Den helande länken är inte överraskande Griff som med alldeles för vuxen humor får Einars hjärta att smälta. Men när idyllen verkar som bäst så knackar ödet på dörren med Jeans våldsamme ex i sällskap. Vad ska hända?

Ja, svaret är väl inte alltför svårt att lista ut. Detta är något av en riktigt klassisk Hollywoodfilm som mycket väl skulle ha kunnat vara gjord under 50-talet. Familjen och moralen är det viktigaste. Att överkomma gammalt groll och älska varandra på nytt. Och ja, det är precis så pretentiöst som det låter.

Lite förvånande, tycker jag, eftersom Hallström ändå brukar krydda sina anrättningar med någon sorts svensk ironi. Vem minns inte Julia Roberts underbara ”I was just wondering if anybody else here has fucked my husband” i den annars väldigt gulliga ”Alla talar om Grace”. Eller hans svarta porträtt av paret med Hitler-yachten i ”Sjöfartsnytt”. Här känns han dock mer amerikansk än vanligt, vilket blir mindre spännande än förut. Visst är hans karaktärer varma och innehar någon sorts djup, men i andra detaljer faller filmen tämligen platt. Thrillermomentet som sparkar igång i filmens tredje akt känns också väldigt felplacerad och dialogen är ibland som hämtad ur en Kanal 5-såpa.

Robert Redford och Morgan Freeman är alltid att räkna med och gör inte bort sig, även om man får intrycket att de båda spelat samma roller förut. Cameryn Manheim kan man aldrig få för mycket av och Josh Lucas är precis så god som man kan förvänta sig av en småstadspolis. Jennifer Lopez då? Hon gråter, skrattar och är orolig så det räcker och blir över. Godkänt, om än inget revolutionerande.

Lasse Hallström har också en annan film på gång i år: ”Casanova” som lär vara riktigt bra enligt förhandsrapporterna ifrån Venedigs filmfestival. Tur för honom för det vore onekligen tråkigt om ”En dag i livet” skulle vara 2005 års enda minnesmärke av honom. Samtidigt har han inget direkt att skämmas för heller. Han måste ju äta. Men i framtiden kan man alltid hoppas på att han gör mer originella historier än denna.