En dag till att leva 2018
Synopsis
Warsawa, 1975. Ryszard Kapuscinski är en krigskorrespondent med veteranstatus, en idealist och en anhängare av hopplösa fall och revolutioner. Han åtar sig ett självmordsuppdrag: att åka in i hjärtat av ett blodigt inbördeskrig i Angola. Väl där vittnar han än en gång krigets brutala verklighet och upptäcker en hjälplöshet som tidigare varit främmande för honom. Angola förändrar honom för alltid: det var en journalist som lämnade Polen och tillbaka kom en författare.
Info
Originaltitel
Another Day of Life
Biopremiär
8 mars 2019
Språk
Engelska, Spanska, Portugisiska, Polska
Land
Polen
Distributör
Edge Entertainment
Åldersgräns
11 år
Längd
Unik, animerad krigsskildring
Med läcker animation kombinerat med intervjuer och arkivbilder berättas historien om författaren och reportern Ryszard Kapuscinskis upplevelser i krigshärjade Angola på 1970-talet.
Polske reportern och författaren Ryszard Kapuscinski var en idealistisk krigskorrespondent som engagerade sig i fall som upplevdes som hopplösa av många andra. Den här filmen, baserad på hans memoarer, följer honom när han på 1970-talet tar sig an det riskabla uppgiften att rapportera från Angolas inbördeskrig som utlösts efter deras självständighetsförklaring. Inte oväntat är krigets brutalitet och soldaternas hjälplöshet något han varken är beredd på eller van vid.
Att berätta en riktig historia, speciellt på ett sådant känsligt tema som här, är inte en lätt uppgift när man bör respektera inblandade - döda som levande - personers integritet och samtidigt lyckas engagera publiken i filmberättelsen. Här har långfilmsdebuterande regissörerna Raúl de la Fuente och Damian Nenow utvecklat ett närapå briljant format där historien likt ”Waltz with Bashir” berättas i stilfull animation, varvat med arkivbilder och intervjuer med de faktiska personerna.
Till en början kan valet att animera tillbakablickarna i kriget kännas aningen omotiverade, speciellt valet att teckna huvudpersonen som en serietidningsliknande Michael Fassbender-kopia. Men när Kapuscinski stirrar krigets våldsamma konsekvenser i vitögat så levereras lika kittlande som skrämmande dagdrömssekvenser som omöjligen hade kunnat göras rättvisa med riktiga skådespelare och specialeffekter. Det ligger en lika stor vikt att skildra händelserna som protagonistens egen inre resa och känsloförlopp. Samtidigt som det känns som en animerad, feberdrömsaktig fantasi så får man en tydlig känsla av där och då i kombination med intervjuerna och arkivbilderna.
Det är en unik, magnifik filmupplevelse som reser sig högt över andra sömniga dokumentärer och missriktade biografier. Vi lär känna den beundransvärda Kapuscinski och sympatiserar med såväl honom som de människor han träffar under sin resa. Men viktigast av allt så påminner den oss om den absurda bristen på mänsklighet som krig medför. Hur livet rycks ifrån såväl modiga aktivister som slåss för sitt folk och de många oskyldiga, ofta anonyma barnoffren. Stor eloge till de la Fuente och Nenow vars kommande verk vi hoppas håller samma starka klass.
Att berätta en riktig historia, speciellt på ett sådant känsligt tema som här, är inte en lätt uppgift när man bör respektera inblandade - döda som levande - personers integritet och samtidigt lyckas engagera publiken i filmberättelsen. Här har långfilmsdebuterande regissörerna Raúl de la Fuente och Damian Nenow utvecklat ett närapå briljant format där historien likt ”Waltz with Bashir” berättas i stilfull animation, varvat med arkivbilder och intervjuer med de faktiska personerna.
Till en början kan valet att animera tillbakablickarna i kriget kännas aningen omotiverade, speciellt valet att teckna huvudpersonen som en serietidningsliknande Michael Fassbender-kopia. Men när Kapuscinski stirrar krigets våldsamma konsekvenser i vitögat så levereras lika kittlande som skrämmande dagdrömssekvenser som omöjligen hade kunnat göras rättvisa med riktiga skådespelare och specialeffekter. Det ligger en lika stor vikt att skildra händelserna som protagonistens egen inre resa och känsloförlopp. Samtidigt som det känns som en animerad, feberdrömsaktig fantasi så får man en tydlig känsla av där och då i kombination med intervjuerna och arkivbilderna.
Det är en unik, magnifik filmupplevelse som reser sig högt över andra sömniga dokumentärer och missriktade biografier. Vi lär känna den beundransvärda Kapuscinski och sympatiserar med såväl honom som de människor han träffar under sin resa. Men viktigast av allt så påminner den oss om den absurda bristen på mänsklighet som krig medför. Hur livet rycks ifrån såväl modiga aktivister som slåss för sitt folk och de många oskyldiga, ofta anonyma barnoffren. Stor eloge till de la Fuente och Nenow vars kommande verk vi hoppas håller samma starka klass.
| 18 november 2018 18:35 |
Skriv din recension