En enda man 2009

"En enda man" som bygger på en roman av Christopher Isherwood utspelar sig i Los Angeles 1962 mitt under Kuba-krisen och vi får följa collegeläraren George (Colin Firth) under ett dygn. Men vi kastas också tillbaka i hans gamla minnen av livskamraten Jim som har dött i en bilolycka. För George är varje dag en kamp och även denna dag börjar han med orden "Ta dig bara igenom dagen".

Colin Firth har nog haft nytta av sin berömda Mr Darcy-roll. Inte för att George på något sätt är lika butter men det korrekta finns även här.  Och trots att det är det första som slår en, att här har vi en korrekt man som tänker efter innan han pratar så stämmer det inte helt. Colin Firth lyckas göra George till en oerhört mångfacetterad person. En som försöker planera sin egen död in i minsta detalj för att göra den så oklanderlig som möjligt för att i nästa stund kasta sig ut i ett livsbejakande nattbad med en ung man

Döden är ständigt närvarande på ett eller annat sätt utan att för den sakens skull göra det här till en extremt deprimerande film. Döden är där som ett konstaterande, som något oundvikligt. Men det här är ännu mer en film om livet och de stora frågorna. Hur gör man för att inte leva sitt liv i det förflutna? Om lyckan bara finns när man har en djup kontakt med en annan människa - vad gör man om den människan försvinner? Tom Ford lyckas med att väcka dessa frågor.

Det är inte bara Colin Firth som gör en utomordentlig skådespelarinsats. Nicholas Hoult som spelar den unge studenten Kenny är riktigt bra och det är näst intill omöjligt att känna igen honom från "Om en pojke" där han spelade Marcus. Nu är han istället som hämtad från ett kitchigt och homoerotiskt Pierre et Gilles-foto med sitt vackra men oskyldiga utseende. Några guldtights eller djävulshorn har han dock inte men ett par vingar skulle inte sitta fel eftersom han är något av en räddande ängel.

Julianne Moore är också fantastisk i rollen som Georges lätt alkoholiserade vän som nog hade hoppats på att få lite äkta kärlek av George "om han bara inte hade varit en sådan bög". Både Julianne Moore och Colin Firth nämns när det pratas om Oscarsnomineringar, något som de helt klart skulle vara värda.

Visuellt är filmen oerhört vacker. Ljus och färger används på ett raffinerat sätt för att visa Georges känslor. Kläderna är förstås en fröjd för ögat, vilket väl är det minsta man kan begära av en modedesigner. Den vackra musiken av kompositören Abel Korzeniowski bidrar också till filmens helhet.

"En enda man" handlar också om hur det var att vara gay på 60-talet även om det inte är filmens fokus. Men repliker som bara sägs i förbifarten får en ändå att förstå en del av problematiken, som "Min pappa säger att du är en fikus i loafers men du har ju inte ens loafers". Eller att Jims (den döda pojkvännen) föräldrar absolut inte vill ha med George på begravningen eftersom den bara är för de närmaste.

Det är lite synd att filmens affisch och trailer är missvisande. Nog kan jag förstå att man vill ha med Julianne Moore så mycket som möjligt för att dra publik, men det här är i alla fall en film om en homosexuell man och jag tycker att Nicholas Hoult eller Matthew Goode (som spelar Jim) hade varit ett bättre val för affischen.