En galen dag i New York 2004

Mary-Kate och Ashley. Bara namnen räckte för mig att bli extrem skeptisk mot den här filmen. Jag minns med fasa när jag en gång råkade slå över till femman och se deras fåniga tv-serie. Efter detta trauma har jag inte sett på tv på flera månader. Olsen-tvillingarna (de hatar att bli kallade det) har spelat huvudrollerna i ett flertal tv- och direkt-till-video-komedier, där de alltid får spela söta tvillingar som råkar ut för fånigheter – i Rom, London eller Paris. Snacka om att hamna i ett fack…

Nej, det lär nog dröja innan vi ser Mary-Kate i en seriös roll mot Nicole Kidman i en djup dramafilm, eller Ashley flyga ut i rymden i ett tufft science fiction-äventyr. Likt förbannat spelar de återigen två söta tvillingtjejer som råkar ut för fånigheter, denna gång på hemmaplan. Men jag måste erkänna att jag blev glatt överraskad av ”En galen dag i New York”. En riktigt rolig film!

Mary-Kate och Ashley spelar Roxy och Jane, två systrar som är varandras raka motsatser. Jane är en mycket disciplinerad och ordentlig tös medan Roxy är impulsiv, slarvig och har mer smink än förnuft. När Jane är på väg till en avgörande collegeintervju, är hon full med förhoppningar om att få börja på den skola hon alltid drömt om (långt bort från sin hemska syster!). Även Roxy har vägarna förbi staden som aldrig sover, där hennes favoritband ska spela in sin nya musikvideo. Innan de kommit fram till intervjun råkar hennes syster av misstag utsätta henne för det ena olycksaliga missödet efter det andra och snart riskerar Jane att få allt hon drömt om förstört.

De må inte vinna några Oscars, men Olsen-systrarna - f’låt! Marykateoashley – spelar sina roller med en stor portion humor och inte minst självdistans. De skämtar både med sin sexiga image, systrarna Hilton, filmer som ”Matrix”, liksom serien som gjorde dem kända innan de knappt ens blivit födda (”Huset Fullt”). Bob Sagets lilla cameo-inhopp är fantastiskt kul. Det känns också väldigt realistiskt när Roxy och Jane tjafsar med varandra under filmens gång - undrar varför...?

Det bästa med filmen är nog ändå Eugene Levys karaktär. Han spelar skolkpolisen Max Lomax, som är fast besluten att ta fast Roxy – som är delstatens största skolkare. Han har kartlagt alla hennes falska bortförklaringar under åren, har mängder med bilder och tidningsurklipp på henne på väggarna, och den här dagen har han äntligen fått upp ett bra spår. Lomax vill gärna tro att han är en riktig snut, och hotar gärna sina fasthaffade offer med repliker som ”You’re looking at five to ten”, vilket förstås är antalet dagars avstängning från skolan och inte år i finkan. Jag höll fullkomligt på att dö av skratt när han körde runt på gatorna i sin gamla slitna snutbil sjungandes ”Bad girl, bad girl, whatcha gonna do?”.

Fast sån är jag. Dålig humor. Inget att bry sig om.

Jag kan inte låta bli att älska den här typen av, oftast kritikersågade, komedier som inte tar sig själva på alltför stort allvar. ”Charlies Änglar 2” är en, ”Snygg, sexig & singel” en annan. ”En galen dag i New York” kan nog närmast beskrivas som en ”Dude, where’s my car?”, fast med två söta tjejer och utan all hasch. Det skulle inte förvåna mig om de flesta tidningar avfärdar filmen med att vara idiotisk smörja. Skit i de pretentiösa pensionärerna. En av årets kanske roligaste komedier är här och den får du inte missa.