En galen natt 2010

Phil och Claire Foster är i 40-årsåldern och lyckligt gifta med två barn, två stabila karriärer och ett fint hus i en trygg del av New Jersey. Deras respektive roller är liksom fastställda och livet puttrar på utan att något egentligen händer. Vakna, jobba, vara med barnen, sova och så vidare. De kryddar tillvaron med att en dag i veckan lägga allt vad vardag heter på hyllan för att gå på dejt, som i själva verket är lika spännande som alla andra dagar. Samma restaurang, samma samtalsämnen, till och med samma mat.

De tu är på ett sätt lyckligt blinda i sin tillvaro ända tills deras bästa vänner skiljer sig just på grund av att deras äktenskap är lika intetsägande. I ett desperat försök att nu liva upp allting innan de når samma öde, flyttar Fosters sin dejt till Manhattan, något de snabbt kommer att ångra.

För att göra en lång historia kort utger de sig för att vara några de inte är för att på så sätt få ett bord på en exklusiv restaurang. De blir därför förväxlade med paret som skulle ha haft bordet, ett par som är djupt insyltade i mutskandaler kantat med korrupta poliser och maffiabossar. Det lyckliga New Jersey-paret Foster finner sig snart på flykt, helt utanför sitt element utan att kunna lita på någon. Ett ypperligt tillfälle att jobba på sin relation med andra ord.

Den här historien blir tyvärr aldrig mycket mer än ganska löjlig. Det är varken välspelat eller värst genomtänkt. Idén med ett äldre par som slängs in i en "Die Hard" historia leder till en del roliga missförstånd och dråpliga situationer som när Carell ska leverera lite sjysta gangsterrepliker med resultatet att han låter mer som en vandrande klyscha än någonting annat. Filmen är dessutom blott 1:28 lång och det mesta känns hastat.

Tina Fey må vara en av världens roligaste och träffsäkraste kvinnor, när hon håller sig till sin spelplan. "30 Rock" och allt hon gjort i "Saturday Night Live" håller världsklass och 2008 fick hon titeln som årets underhållare av AP (världens största nyhetsbyrå) men hon ska hålla sig där. Att se henne i långfilmsformat blir lite vad hela den här filmen handlar om, vad skulle man göra om man plötsligt hamnade i en situation man aldrig trodde man skulle hamna i?. Det blir konstlat, lite platt och ganska osäkert. Komiken levereras, men stötvis, och resten känns inte riktigt bra.

Mark Wahlberg gör en klockren biroll som tröjlös hunk och ex-militär och James Franco dyker upp som skönt blåst småskurk. Filmen lyckas också sätta skräck i en nygift recensent, så visst har den sina ljusglimtar, men mer än ett tråkigt betyg 3 blir det inte. Småkul och lätt underhållande men inte mycket mer.