En ganska snäll man 2010

Stellan Skarsgård och Hans Petter Moland utgör antagligen den hetaste duon pa länge inom nordisk film. Glöm Noomi Rapace och Michael Nyqvist, Colin Nutley och Helena Bergström, det är de här filmiska turturduvorna som man ska hålla ögonen på om man vill se bra film. För det är inte första gången de gör film tillsammans med verk som "Aberdeen" och "Kärlekens fryspunkt" i cv:et, och även om ambitionen att dra ifrån den tunga dramatiken inte lyckats fullt ut den här gången slår den komiska en fullträff.

När Ulrik kommer ut ur fängelset är det ett helt annat liv som väntar honom än det han en gång lämnade. Efter tolv år bakom lås och bom för mord har mycket förändrats. Ulriks son har blivit vuxen, kvinnorna bittrare och allt en hel del svårare. Det enda som är sig likt är gangstervännerna och tur är väl det, eller?

"En ganska snäll man" är en simpel historia och vid första anblicken en djupt tragiskt sådan där familjer splittrats, liv gått i kras och chanser gått förlorade. Det är ocksa det som gör hantlaget desto mer imponerande. För mitt i den avdomnade hopplösheten som förbytts i någon sorts tvär foglighet, blomstrar berörande ögonblick. Här figurerar bland annat några av de mest passionerade och samtidigt humoristiskt underhållande sexscener på länge där Gud och Satan fått en alldeles speciell roll.

Vår svenske Stellan Skarsgård som håller sig till svenska i sin norska omgivning, känns helhjärtat i rollen som den tystlåtne Ulrik. Han som på något sätt lyckas hamna i de mest krångliga situationer men även nästla sig ur de med lustigt resultat. Allt medan Hans Petter Moland lagt ner vad som känns som minutiöst arbete på komponeringen av bild och musik. Där vinkel, åkning och klipp sätter en alldeles speciell tonalitet välfylld med skrattfriande moment.

Skådespeleriet är genomgående välpresterat och sätter en hög ribba som hålls rakt igenom där välarbetade karaktärer ger djup och meningsfull dialog. Det finns många olika aspekter att uppskatta i "En ganska snäll man" men mest av allt är det här humor.

Möjligtvis kommer den inte förstås av alla med sitt plumpa och tafatta sätt men känslan går inte att ta miste på. "En ganska snäll man" är en riktigt bra film.