En julsaga 2009

Charles Dickens älskade julsaga har ett oerhört enkelt upplägg, tre spöken som visar dåtid, nutid och framtid besöker en sniken och snål gammal gubbe för att han ska inse hur bra julen och livet är. Tyvärr är det många som har missat att detta faktiskt är en av Dickens allra ruskigaste böcker, men just där har regissören Robert Zemeckis lyckats oväntat bra. När den gamle girigbuken Scrooge träffar sin forne kollega Marleys spöke är det riktigt otäckt. Gott så.

Rösterna görs faktiskt främst av Jim Carrey som nästan helt själv styr sagan från punkt A till punkt B. Eftersom han både är Scrooge under hela hans liv plus de tre spökena som besöker honom finns det inte mycket tid för någon annan att få in ett ord. Tack och lov är Carrey ovanligt nedtonad och klarar nästan jämt av att få den något oäkta dialekten att låta trovärdig. Colin Firth och Robin Wright Penn har så lite att göra att det nästan blir en tävling att upptäcka när de är med. Tack och lov får Gary Oldman lite spelrum, inte minst som den väldigt ångestfyllda rollen som spöket Marley.

Som 3D-upplevelse är "En julsaga" väldigt snygg. Det finns gott om åkningar som får biobesökaren att känna sig som i en berg- och dalbana eller i ett spökhus. Samtidigt tillför effekterna i stort sett ingenting till själva historien vilket gör att det känns som ett ganska unket sätt att försöka sno mer pengar av biobesökaren. Jag är villig att applådera Zemeckis ganska osentimentala hanterande av handlingen, framför allt de mörka partierna är överraskande läskiga, vilket däremot kan bli ett problem då filmen känns mer riktad mot en yngre publik. Visst funkar historien även för oss över 15, men här finns tyvärr inte det som gör att Pixars bästa filmer ses av både föräldrar och barn med samma behållning.

Sammanfattningsvis kan man säga att "En julsaga" infriar förväntningarna på en orgie i julmystik och den nästan överdrivet lyckliga finalen är ju precis vad man vill ha när kyrkklockorna börjar ringa i början av december. Så ta med hela familjen för att både njuta, och förfasas, över hur bra Charles Dickens skrev.