En läcka i ridån 1966

Manuset är baserat på två brittiska agenter som försvann i Ryssland. Professor Michael Armstrong är vetenskapsman och vill få information från en vetenskapsman i Östtyskland. Hans fästmö, Sarah Sherman, vet inget om hans plan utan tror till en början att hennes fästman blivit en förrädare. Paret tvingas att tillsammans fly från Östtyskland under svåra omständigheter.

Handlingen är inte särskilt intressant eller unik. På många sätt är det kanske i det som filmens tillkortakommanden kommer. Det är svårt att köpa att Armstrong inte berättar om sina planer för sin fästmö tidigare i filmen och som publik väntar man nästan på att det ska hända så att filmen kan börja. När Armstrong förklarat för Sherman vad det är som pågår blir vi, som publik, mycket mer involverade i vad som händer detta unga par. Det känns som om en del händelser nästan stressas förbi och inte är fullt genomtänkta för att sedan komma till flykten ut ur landet, vilket visserligen är hjärtat av filmen.

Trots att början av filmen inte är fullt lika intressant som slutet måste man ändå nämna mordet som sker. Det är en ganska brutal mordscen på det sättet att två personer som inte är vana att mörda måste ta livet av en man. Och sällan ser vi en scen som så brutalt visar vilken styrka och vilja som krävs för att ta livet av någon.

Paul Newman är en osannolik mördare. Det är typiskt Hitchcock att sätta någon som Paul Newman i en roll som, bara ett kort tag in i filmen, brutalt mördar en man. Paul Newman och Julie Andrews, i rollerna av det amerikanska paret, ger en känsla av glamour och att de är annorlunda än sin omgivning. Detta gör att vi förstår hur detta amerikanska par inte passar in i Östtyskland. De omringande karaktärerna är mer än bara utfyllnad, de är detaljerade och intressanta.

Trots att filmen inte är en av Hitchcocks bästa i min mening är det uppenbart att Hitchcock vid den här tiden har en enorm känsla för hur man bygger spänning och håller sin publik engagerad. Det är som om Hitchcock är bättre än sitt manus. Trots att handlingen känns fläckig är filmen i allra högsta grad underhållande. Det är många scener som etsar sig fast i minnet när filmen är slut. Karaktärerna är levande och varje scen är filmad på ett sätt så att vi hela tiden önskar vi kunde se mer. Det är som om delar av filmen känns så välgjorda och nästintill perfektion medan filmen som helhet lämnar en del att önska.