En sång från hjärtat 2014

Thomas Jacob är verksam i Los Angeles, det får vi reda på i filmens öppningsscen där han greppar mikrofonen inför en fullsatt arena och presenterar sig på knaglig engelska - likt Johnny Cash med tre enkla ord: "I'm Thomas Jacob". Men det är dags för paus i turnén och han ska tillbaka till studion i Danmark där producenten Molly (Trine Dyrholm) väntar för att spela in nytt material.

Den engelskspråkiga managern ger besked om att dottern sökt honom och efter lite övertalan går han med på att få till ett möte. Hon behöver pengar, säger han barskt, vilket visar sig stämma. Men han har inga problem med att låna ut 60 000 kronor bara sådär. Underförstått har han alltså inte varit den bästa av fäder under åren och hans gamla knarkmissbruk har smittat av sig på dottern. För att få behålla sitt jobb blir hon ombedd att checka in på ett rehabiliteringscentrum. Ingen närstående syns i sikte så under tiden får Thomas, som inte har någon annan än sig själv i åtanke, sitta barnvakt till barnbarnet Noa. Inom kort är barnet föräldralöst och vi får chansen att gotta ner oss i hederlig familjeterapi där gitarren får fungera som brobyggare.

Persbrandt surfar just nu på en framgångsväg och den internationella karriären har dragit igång för fullt med roller som Beorn i "Hobbit"-trilogin. Karaktären han spelar i "En sång från hjärtat" ligger inte långt ifrån hans egna bakgrund då privatpersonen ofta täcker förstasidorna i kvällstidningarna med rubriker om kokainskandaler. Men nog om det.

Efter att ha belönats med en guldbagge för "Mig äger ingen" kan man nästan säga att han officiellt är expert på att spela frånvarande fäder. Men i "En sång från hjärtat" är väldigt mycket "same same but different". Kul att han ger sig in på att sjunga men Persbrandt kunde gott och väl ha jobbat bort lite av sina vanliga signalement med den släpiga gången för att ruska om lite i grytan. Han nosar länge runt men känns ibland fullständigt bortkopplad från historien och jag önskar att han kunde sluta upprepa "coke" hela tiden. Tänk "Crazy Heart" samt "Walk the Line" och addera en lätt översynthet så får du "En sång från hjärtat". Barnskådespelaren Sofus Rønnov är däremot beklämmande bra, och det blir bitvis hjärtskärande i de scener hans karaktär får utspel. 

Sångerna är det heller inget fel på.