En sydfransk affär 2009

Den svenska titeln är en lätt romantiserad sammanfattning av historien. Mer rättvis är den franska originaltiteln "Partir" och den mer direkta amerikanska översättningen "Leaving". För nog kretsar filmen kring en romantisk affär alltid, men inte är det någon dans på rosor att lämna ett livslångt rikt äktenskap och tonårsbarn för sin svartjobbande hantverkare - och det är det som filmen egentligen handlar om.

Kristin Scott Thomas följer upp sin imponerande insats i "Jag har älskat dig så länge" med ytterligare ett starkt kvinnoporträtt. I "En sydfransk affär" spelar hon Suzanne, en tvåbarnsmor och hemmafru fängslad i ett slentrianmässigt äktenskap med läkaren Samuel (Yvan Attal). Av längtan till ett eget liv bortom spisen har hon övertalat sin man att bygga en liten mottagning i trädgården där hon åter kan få utöva kiropraktik och träffa människor.

Mannen som de anlitar för bygget är den spanska hantverkaren Ivan (Sergi Lopez), han väcker liv i en känsla av kärlek hon aldrig mer trodde sig få uppleva och de båda inleder en omöjlig romans som verkar trotsa all logik och vänder allt hon trodde hon visste över ända. Hennes prins är ingen riddare på en vit häst utan en fattig svartjobbande småfifflare med ett kriminellt förflutet och ingen som helst framtidsplan. Men kärleken är blind och det är i Ivans närhet som vi får se ett leende växa fram i Suzannes åldrade ansikte för första gången. För henne är Ivan en sista chans till att bli älskad, att få älska med passion och framför allt - en sista väg ut.

Trots att historien har berättats många gånger förut, lyckas regissören Catherine Corsini hålla den levande tack vare fantastiskt trovärdiga skådespelarprestationer, en hudnära ton i berättandet som inte blundar för vardagens krock med en förvirrad romans och ett närmast dokumentärt handhållet foto av det vackra sydfranska sensommarlandskapet som ger en stark närvarokänsla.

Mest av alla imponerar Kristin Scott Thomas som med endast minspel illustrerar hur hennes frostiga och kontrollerade överklasskvinna blommar ut i en förlösande tonnårsromans. Intet är egentligen nytt under den sydfranska solen, och vi får redan i prologen veta vartåt allt är på väg. Men i tider när filmromantik defineras av ompacketerade dejtrullar á la "Killers" och "When in Rome" är det ändå lite uppfriskande med en gammal klassisk kärlekshistoria med en feministisk twist, om en flykt från vardagen till romantiska toner som känns igen från Truffauts gamla filmer.