Ensam hemma 1990

Familjen McAllister ska åka till Frankrike över julen men glömmer i allt bestyr sin åttaårige son Kevin hemma. Det börjar bekymmersfritt med bus och glass i stora lass, fast när pojken upptäcker att ett par inbrottstjuvar spanat in de tomma husen på gatan övergår skojet till något annat. Men Kevin tänker inte ge upp så lätt utan sätter hårt mot hårt när det väl blir dags och kuppförsöket ett faktum.

John Hughes har skrivit det minst sagt tempfyllda manuset. Mycket i både stil och till viss del innehåll kan kännas igen från hans suveräna ungdomsskildringar från några år tidigare. Också detta är välskrivet och replikerna fyndiga, men samtidigt saknas något som jag har svårt att sätta fingret på. Och stunder av fin familjevänlig komik till trots, känns det rätt tomt därunder.

Macaulay Culkin som den lite lagom lillgamla huvudpersonen är hur som helst riktigt bra och det är med stor bravur han axlar några ordentligt krävande scener. Flera gånger vänder sig karaktären mot kameran och talar direkt till oss i publiken (ett grepp som frekvent användes i till exempel Hughes "Fira med Ferris") och sådant tilltal klarar bara mycket skickliga aktörer.

Kevin är gulligt uppkäftig och till en början är det också kul att följa honom på upptåg som självkorad härskare i huset. Detta är helt klart Culkins film och det finns få minnesvärda andra roller eller prestationer, även om Joe Pesci och Daniel Stern som bovar är lite småroliga, trots att själva rånarstoryn rätt snabbt är ganska påfrestande. Det blir energiskt och massor händer hela tiden när vi får följa Kevins äventyr parallellt med familjens försök att nå honom. Dock faller både manus och faktiskt en stor del av filmen på att det blir för mycket av det goda som till sist inte smakar så bra alls.

För många sidointriger förvirrar mitt stackars fokus och det mesta känns till sist helt enkelt för osannolikt för att på allvar engagera. Även om allt såklart inte måste vara hela vägen plausibelt (ibland är vitsen just det motsatta) så störs jag tråkigt nog av bristerna i rimligheten över hur en åttaåring skulle fungera i en liknande situation. När inbrottstjuvarna bryter sig in och Kevin riggar huset med diverse våldsamma och ibland väldigt avancerade fällor, blir det lätt lite olustigt, men också tröttsamt i längden. Även för den piggaste individ som hunnit fylla 12 år.

Med det sagt är ändå "Ensam hemma" mestadels hyfsat kul och framförallt i början är julstressen komiskt igenkännlig och nästan till och med för påtaglig. Även såhär drygt 20 år senare fungerar filmen väl som lättsam underhållning för hela familjen i väntan på tomten.