Ensam hemma 2 - Vilse i New York 1992

Samma familj som hade julstök i "Ensam hemma" har det igen i tvåan. Ett år har gått sedan den misslyckade resan till Paris och nu har sällskapet tänkt åka till Florida över jul. Snart tioårige sonen Kevin är med denna gång, åtminstone hela vägen till flygplatsen. Där råkar han gå efter fel pappa och hamnar därför olyckligtvis på ett flyg till New York medan familjen flyger mot Miami. I New York träffar han åter på de båda inbrottstjuvarna som han terroriserade i förra filmen, ett möte som inte blir direkt kärt för någon av dem.

Tanken är rätt bra. Att flytta konceptet till en ny stad och där in på ett lyxhotell låter onekligen som en idé och att det dessutom skulle kunna bli hyfsat kul av det hela. Men det blir det tyvärr inte.

Samma två tjuvar, som redan i förra filmen var två för många, samma skämt (verkligen ordagrant lika på sina håll) och fortsättningsvis exakt samma händelseutveckling med, är inte mycket till en lyckad historia. John Hughes står åter för manuset och han har verkligen inte behövt jobba ihjäl sig. Det här känns faktiskt inte alls särskilt värdigt och jag tycker det är trist att så lite engagemang verkar ha lagts ned.

Filmens final går i samma anda som sist och Kevin ger ännu en gång busarna vad de tål. Här har man valt att skruva upp våldsamheterna några snäpp till och det sparas inte på det sadistiska krutet. Jag kanske är gammal, men jag kan faktiskt inte förmå mig att tycka det är det minsta kul någonstans att se en unge kasta tegelstenar rakt i nyllet på någon. Oavsett vem han siktar på. Eller när han mixtrar med fotogen och annat brandfarligt jox så att motståndaren börjar brinna är också en sekvens som jag har lätt att inte skratta åt. Kevin spöar, på diverse påhittiga sätt, skiten ur de två nötterna som ramlar och bryter ben både här och var och jag gissar att det ska påminna om gamla tecknade bataljer (som i till exempel Tom och Jerry) med den stora skillnaden att detta inte är tecknat och därför bara rätt hemskt.

"Ensam hemma 2 - Vilse i New York" är rätt vilse överlag. Det blir varken särskilt roligt eller värst spännande heller för den delen. Lite gulligt är det några gånger och en del fina budskap skyndar sig förbi, fast mest är detta bara en trist repris på en inte fullt så förträfflig film till att börja med. Men älskade du och kunde inte få nog av ettan, kan du säkert uppskatta också detta. Annars finns massor av andra sätt att komma i stämning på inför julen.