Ensamma i rymden 2018
Synopsis
I en inte allt för avlägsen framtid färdas det gigantiska rymdskeppet Svea med endast två passagerare – 12-åriga Gladys och hennes lillebror Keaton. Barnen har flytt från ett trasigt jordklot och är på väg mot planeten Vial, men de tycks aldrig komma fram. "Ensamma i rymden" är baserad på pjäsen ”Vial”, skriven av Henrik Ståhl.
Info
Originaltitel
Ensamma i rymden
Biopremiär
21 september 2018
DVD-premiär
4 mars 2019
Digitalpremiär
28 januari 2019
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
Nordisk Film
Åldersgräns
7 år
Längd
Astrid Lindgren möter James Cameron i barnvänlig sci-fi
"Ensamma i rymden" är en barnfilm som tar barnen på allvar, och en rymdfilm som tar genren på allvar. Ett stort äventyr för alla åldrar.
Rymden är oändligt stor och mörk. Också klaustrofobisk och väldigt öde. Definitivt inte en plats för barn. Men där hamnade de ändå, Gladys och Keaton. Två syskon som fått klara sig ensamma på det stora rymdskeppet Svea i flera år.
Svea är på väg från döende Jorden mot planeten Vial, där tanken är att mänskligheten ska kunna överleva. Storasyster räknar ner dagarna till ankomst, medan lillebror helst vill se om videoklippen med mamma om och om igen. Hur exakt hamnade barnen ensamma på skeppet, och varför är deras mamma Speedy (Aliette Opheim) inte med dem? Svaren på de frågorna blir klarare under filmens gång, medan barnen får handskas med krånglande AI och mystiska inkräktare.
"Ensamma i rymden" är baserad på Henrik Ståhls teaterpjäs "Vial". Ståhl har skrivit manus tillsammans med filmens regissör Ted Kjellsson, och spelar också den utomjording som blir barnens vän. Dante Fleischanderl ("Syrror") och Ella Rae Rapaport ("Barna Hedenhös uppfinner julen") spelar de två syskonen på ett naturligt och trovärdigt sätt.
Filmen är något så unikt som en historia som tar barnen och deras känslor på allvar. De två huvudpersonerna skildras som riktiga människor, med sina fel och brister, och den yngsta publiken kan se fram emot en riktig tänkvärd och emotionell saga. Men även om klyschan "en film för alla åldrar" känns rejält sliten i recensioner, så är detta just det - en film som vuxna kan uppskatta på samma sätt, en film som aldrig underskattar sin publik och som bara ytterst sällan tillåter sig lätta upp stämningen med lite buskis.
Det är också ett otroligt snyggt hantverk. Rymdskeppet, som byggts upp i en filmstudio i Boden, kunde ha platsat i en "Alien"-uppföljare utan problem. Ljussättningen gör den kala metall-interiören både skrämmande, hemtrevlig och mystisk. Retro-teknologin kommer tilltala många science fiction-fans, och jag ser influenser från en rad stora genreklassiker från främst 80-talet.
Det är som om James Cameron mötte Astrid Lindgren för att berätta en varm syskonsaga i en fantastisk miljö. Den är tillåten från 7 år, men för att vara en barnfilm är "Ensamma i rymden" överraskande mogen.
Svea är på väg från döende Jorden mot planeten Vial, där tanken är att mänskligheten ska kunna överleva. Storasyster räknar ner dagarna till ankomst, medan lillebror helst vill se om videoklippen med mamma om och om igen. Hur exakt hamnade barnen ensamma på skeppet, och varför är deras mamma Speedy (Aliette Opheim) inte med dem? Svaren på de frågorna blir klarare under filmens gång, medan barnen får handskas med krånglande AI och mystiska inkräktare.
"Ensamma i rymden" är baserad på Henrik Ståhls teaterpjäs "Vial". Ståhl har skrivit manus tillsammans med filmens regissör Ted Kjellsson, och spelar också den utomjording som blir barnens vän. Dante Fleischanderl ("Syrror") och Ella Rae Rapaport ("Barna Hedenhös uppfinner julen") spelar de två syskonen på ett naturligt och trovärdigt sätt.
Filmen är något så unikt som en historia som tar barnen och deras känslor på allvar. De två huvudpersonerna skildras som riktiga människor, med sina fel och brister, och den yngsta publiken kan se fram emot en riktig tänkvärd och emotionell saga. Men även om klyschan "en film för alla åldrar" känns rejält sliten i recensioner, så är detta just det - en film som vuxna kan uppskatta på samma sätt, en film som aldrig underskattar sin publik och som bara ytterst sällan tillåter sig lätta upp stämningen med lite buskis.
Det är också ett otroligt snyggt hantverk. Rymdskeppet, som byggts upp i en filmstudio i Boden, kunde ha platsat i en "Alien"-uppföljare utan problem. Ljussättningen gör den kala metall-interiören både skrämmande, hemtrevlig och mystisk. Retro-teknologin kommer tilltala många science fiction-fans, och jag ser influenser från en rad stora genreklassiker från främst 80-talet.
Det är som om James Cameron mötte Astrid Lindgren för att berätta en varm syskonsaga i en fantastisk miljö. Den är tillåten från 7 år, men för att vara en barnfilm är "Ensamma i rymden" överraskande mogen.
| 12 september 2018 10:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (2)
Vad var meningen?
Den var spännande på sina ställen och vår 8-åring tyckte det var lite småläskigt bitvis men vad var poängen?
Kändes som storyn bara kom halvvägs och sen var det slut.
Ingen av oss fattade varför eftertexterna plötsligt började rulla... märklig film.
Jag vill vänligt varna för att ta med barn yngre än 7 år (i vuxen sällskap) att se den här filmen. För den blir bitvis riktigt, riktigt otäck och obehaglig och innehållet kan vara svårt och tungt att hantera för de yngre barnen. Jag rekommenderar verkligen att du annars som förälder ser den själv först. Utöver det tycker jag övriga recensioner stämmer ganska bra in på filmen.