Eric Larue 2023

Filmens fokus ligger nästan helt på föräldrarna till den pojken som sköt ihjäl tre av sina klasskamrater. I centrum står hans mamma Janice (Judy Greer) och vi introduceras för henne i mataffären under ett obekvämt möte med en välvillig man (Paul Sparks) som vill anordna en träff.

 

Går man in på en filmvisning utan att veta mycket om kontexten, som jag gjorde under Tribecafestivalen, är det en extra njutning att låta berättelsen utkristalliseras och få mening. Berättelsen i “Eric LaRue” förs dessutom fram med en uppfriskande avsaknad av överförklaringar, så vi får själva lägga ihop ett plus ett för att förstå sammanhanget kring det som sker på vita duken.

 

“Han dödade de pojkarna”. Någon hon inte besökt än. Vad är relationen till mannen i mataffären, och vad det är för möte hon inte känner sig redo för? För hemma i soffan sitter hennes man Ron (Alexander Skarsgård) och öppnar hänfört upp en ny bibel. Det är tydligt att han får stöd och tröst i Jesus, något som hans fru inte delar.

 

Men det är när Janice går tillbaka till sitt jobb på stormarknaden, och en stöddig man med en fnittrande flickvän vill köpa gevär av henne, endast av henne, som man börjar förstå. Och hur klarar hon sig igenom dagarna? Utanförskapet, skulden, hatet. Janice förmedlar fint en människa som nått botten, och hennes arbetsplats hur lätt det är att få tag i vapen...

 

“Eric LaRue” är en fin regidebut av Michael Shannon. Filmen rullar på i långsam, stadig takt som gradvis intensifieras. Hela skådespelarensemblen med Greer och Skarsgård i täten bjuder på fina rollprestationer, samt en del otippade skratt mitt i allt det allvarsamma. Bland annat de konkurrerande kyrkorna som båda vill står som värd för försoningsmöten, men med lite terapeutisk kunskap i denna typ av trauma.

 

Ron avfärdas som Janices “nackmasserande man” under det kaotiska möte prästen (mannen i mataffären) lyckats anordna mellan Janice och två av föräldrarna till de dödade pojkarna. Rons nackmassage-erbjudande tas bättre emot i hans kyrka (för de tillhör olika församlingar) av den tredje mamman, som funnit glädje i allt det mörka av att veta att hennes son är med Jesus nu. Visst är det lite extra kul att se Skarsgård gå in med liv och lust i den (mellan)amerikanska bibelhängivelsen, inklusive handpåläggning och råd från pastorn hur man bestämmer över sin fru.

 

Manuset är adapterat av Brett Neveu själv från hans egen pjäs från 2002. Ämnet är aktuellare nu än någonsin, då antalet skolskjutningar i USA nått epidemiartade nivåer, utan någon lösning i sikte. Men filmen moraliserar inte och går aldrig in på politik, utan dess fulla fokus är på de inblandade i den lilla staden, och deras försök att gå vidare.

 

Resultatet är indiefilm när den är som bäst!