Escape Room 2019

Vi kan inte fly undan Escape Room-trenden, inte ens i filmvärlden. Det här är den tredje filmen på kort tid med samma titel, men den första som inte går direkt till dvd-hyllan utan föräras en biopremiär.

Escape Rooms är, för den oerfarne, en fluga som tagit världen med storm på senare år. En grupp deltagare stängs in i mer eller mindre kreativa temarum, och har en timme på sig att komma ut. Det gäller att hitta ledtrådar, lösa mysterier, samarbeta och sätta hjärncellerna i arbete.

Men tänk att bli inlåst i ett superavancerat Escape Room där insatserna är på liv och död? Den filmidén serverar ju sig själv på guldfat, så det är inte konstigt att flera filmskapare har nappat. En av dem är Adam Robitel ("Insidious: The Last Key"), som gjort en blodfattig thriller, en film som emellanåt glimtar till med sin kreativitet, men överlag faller på sin egna dumhet.

Sex personer får en mysko låda med inbjudan till en lek. Här borde varningsklockorna ringa hos varje tänkande människa, men våra huvudpersoner är lyckligtvis ganska korkade.

De instängda i "Escape Room" är en brokig samling av främlingar, alla med sina egna specifika personligheter och färdigheter. En blyg collegetjej, en nördig expert på Escape Rooms, en arrogant finanssnubbe, och så vidare. Vi får tidigt veta att de alla lider av något slags trauman, något ur deras förflutna kan vara nyckeln till varför just de mottagit varsin mystisk inbjudan. Men det hjälper inte att blåsa liv i sex platta och stereotypa karaktärer. När de oundvikliga konflikterna börjar locka fram deras misstänksamhet och egoism, bryr man sig knappt om vem som ska dö först. Mer intressant är kanske hur.

För mig som publik finns ett visst nöje att hitta i de olika rummen, som de ofrivilliga deltagarna får plåga sig igenom, det ena mer avancerade än det andra. Redan när vänthallen förvandlas till en jätteugn, står det tydligt att någon galen mastermind har vridit upp insatserna.

Här finns likheter med filmer som "Cube" och "Saw", men filmen vill inte gotta sig i tortyr och lemlästning. Härdade skräckfans lär tycka "Escape Room" är lite för mesig i det här PG-13-facket där den snällt har placerat sig. Istället känns det som ett avsnitt av "Fångarna på fortet", det är helt enkelt inte så spännande att se på när andra löser ordgåtor eller letar nycklar.

Varför är de där, är mysteriet som ska hålla oss fängslade under filmens gång. Jag är hyfsat underhållen bakom min skämskudde, men det står och faller med själva slutet. Mer av nyfikenhet, än olidlig spänning, ser jag framemot emot en förklaring eller en oväntad twist. Tyvärr landar det hela i en ganska långsökt final, där inte mycket känns genomtänkt. Filmskaparna är mer intresserade av att lämna dörren vidöppen för en uppföljare, och ägnar åtminstone fem minuter för mycket på att sätta upp ramarna för nästa kapitel.

Det mesta i "Escape Room" är så otroligt korkat. Karaktärerna och deras agerande, det osannolika manuset, de skrattretande replikerna där allt som sker ska förklaras övertydligt. Scenografin är dock aldrig förutsägbar, och filmens alla Escape Rooms med sina olika hemligheter har till slut mer personlighet än någon av karaktärerna.