Ett land utan kvinnor 2005

I hela världen är könsfördelningen mellan kvinnor och män ungefär jämn. I vissa länder, främst Afrika och Asien, har dock könsdiskriminering och gamla felaktiga värderingar lett till att färre flickor än pojkar föds. Normalt är pojkar fysiskt något större och starkare än flickor. Pojkar har, traditionellt i det gamla samhället där fysiskt arbete och styrka var viktiga faktorer, prioriterats. De ansågs vara mer gynnsamma än flickor. Dessa värderingar gällde en gång av nödvändiga skäl. Männen skulle jaga, slåss och försörja familjen med mat medan kvinnorna skulle ta hand om hemmet och barnen. I takt med samhällets utveckling och andra tekniska och sociala framsteg har även kvinnors situation förbättrats. Mord på nyfödda flickor var ganska vanligt en gång i tiden. Samhället har utvecklats mycket sedan dess och mycket har förändrats men tyvärr råder gamla värderingar fortfarande på vissa platser.

Indien är kontrasternas land. Rika och fattiga bor inte långtifrån varandra. Landet är känt för sina ståtliga palats och tempel från förr samtidigt som miljoner människor lever i fattigdom på gatan. Med världens näst största befolkning efter Kina anses Indien vara en mycket intressant och potentiell marknad med en miljard nya konsumenter. Indien är idag ledande på bl.a IT-tjänster. Samtidigt som många familjer lever under knappa förhållanden lägger de ner stora summor på ultraljudsprov för att få reda på sitt kommande barns kön. Aborter av flickfoster förekommer, ibland med moderns liv som insats. Officiellt är kastsamhället som skiljer på rika och fattiga avskaffat men de flera tusen år gamla värderingarna råder fortfarande på vissa platser.

Ett land utan kvinnor visar upp en av dessa platser. Det är en väldigt trovärdig indisk film om situationen i en nära framtid i det indiska samhället. Filmen visar hur bristen på unga kvinnor orsakar problem på den indiska landsbygden. I synnerhet fattiga familjer som har flickor kan bli förmögna på att få dem bortgifta. Filmen är en fiktiv men ändå verklighetstrogen och skakande historia. Från början hade blott 25-årige regissören Manish Jha tänkt göra en dokumentär men han tänkte att en spelfilm skulle ha bättre effekt och satsade därför på det. Resultatet blev lyckat. Filmen har fått mycket uppmärksamhet och fint mottagande där den visats, dock föga överraskande ett kyligare och mer tveksamt mottagande i hemlandet Indien. En stark berättelse som får en att tänka efter.