Ett päron till farsa: Nästa generation 2015

Farsan kunde det där med oförglömliga semestrar. En amerikansk roadtrip, en utflykt genom Europa, en julsemester och ett Las Vegas-besök hann det bli mellan åren 1983 och 1997. Jag talar såklart om komedierna med Chevy Chase och Beverly D’Angelo, varav ja, åtminstone två har uppnått kultstatus. 

Nu är sonen Rusty Griswald själv vuxen och gift familjefar med två grabbar. De senaste tio årens sommarlov har spenderats vid samma gamla stuga vid sjön, av bekvämlighet och ekonomiska skäl. Frun Debbie börjar tröttna. När Rusty kollar igenom gamla familjefoton väcks så en idé till liv, om att återuppleva barndomens minnen med en bilresa till nöjesparken Walley World. 

Är det en remake, en reboot eller en uppföljare? Helt enkelt lite av varje. Och ändå en komedi som står stadigt på egna ben. Kanske inte den enklaste balansen, när filmskaparna kämpar för att hitta den nostalgiska tråden och samtidigt vill göra något eget. Regissörsduon Goldstein och Daley (som tidigare skrivit ”Horrible Bosses”, en komedi mycket i samma anda) sätter krokben för sig själva när de håller så hårt fast vid originalfilmen. Resan går - bokstavligen - i samma rutt med liknande stopp på vägen: bland annat hos udda släktingar och vid Grand Canyon.

På vägen har man tappat charmen från förr. Eller snarare - överhuvudtaget aldrig hittat den.

Den här familjekomedin är inte till för att upplevas med familjen. Visst kunde det förekomma både bröst, svordomar och vuxna skämt på Griswalds semestrar. Här sprutar det istället spyor, bajshumor och kukskämt åt alla håll. Oftast lite för mycket och för länge än vad som känns bekvämt att se med dina föräldrar eller barn. Detta är ”Ett päron till farsa” för nästa generation, uppväxt på ”Baksmällan” och ”South Park”.

Det kan ju låta riktigt roligt, kanske du tycker, och roligt är det också. Emellanåt. Några rader bakom mig tokskrattar ett gäng som om de aldrig sett en komedi förut. Tyvärr kan man inte säga att filmen håller en jämn nivå. Många försök till skämt faller platt till marken. Försök undvika trailern, den avslöjar alla de roligaste bitarna. 

Ed Helms som Rusty är, vid en ofrånkomlig jämförelse med pappa Clark, inte lika sympatiskt dumsnäll utan mer av en snål reklamfilmstönt. Med Christina Applegate, Leslie Mann och några otippade cameos i rollistan är det här ett potentiellt humorkalas som aldrig riktigt tar fart. Barnskådisarna Steele Stebbins och Skyler Gisondo kommer undan med hedern i behåll, deras underhållande syskonbråk hör till höjdpunkterna. Och så Chris Hemsworth - vem kunde ana det? Han bjuder på sig själv (och sin kropp) i rollen som Stone Crandall, syster Audreys hunkige Texas-make.

Visst går 2015 års version av ”Ett päron till farsa” i samma gamla hjulspår - bokstavligt och bildligt talat. Stoppa den i DVD-spelaren och den gör vad den ska. En 90-minuters vardagsflykt med ett par goda skratt längs vägen, något skakig resa med glada och oberäkneliga medpassagerare. Men då kan man hellre se om "Ett päron till farsa" med samma eller bättre resultat.

Roligast är ändå bilen. Griswalds albanska reafynd är en märklig vägfara som verkar leva sitt eget liv. Den om något förtjänar en uppföljare.